Seein' things that I never may see again"
Willie Nelson - 1980
Tiden går så fort och schemat har som vanligt varit fullspäckat. Lite tråkigt att bloggen blir lidande för det dock.
Vi kom ganska nyligen hem från en liten Sydafrikaresa och den första rapporten därifrån blir några av böckerna jag läste.
Ett ögonblick i vinden - André Brink
En fantastisk och djupt rörande berättelse om en vit kvinna och en svart man som i mitten av 1700-talet vandrar genom Sydafrikas ökenlandskap. En mycket bra inledning på resan vi själva gjorde, men ack så glad jag är att den inte blev fullt så dramatisk som i Brinks roman.
Coconut - Kopano Matlwa
Den unga läkarutbildade Kopano debuterar med en riktig höjdare. Här följer man som läsare två unga tjejer i dagens Johannesburg. Titeln är ganska talande: Mörk på utsidan - vit på insidan. Det är så en av tjejerna ser sig själv, men lite i det undermedvetna. Hon har endast vita förebilder, hon beter sig som en vit och har drömmar som förutsätter att hon är vit, samtidigt som andra kämpar för att bevara och försvara det goda i den svara kulturen.
Från denna aningen bortskämda flickan går historian vidare till en tjej som lever i en enrummare med en närstående släkting som låter sig utnyttjas på arbetsplatsen och sin tur tar ut ilskan och besvikelsen genom att utnyttja flickstackarn som tvingas dela säng med honom.
Kanske på gränsen till chic-lit, men jag får för mig att detta är i ett mer intressant format.
Sorgesång för Easterly - Petina Gappah
Jag försöker läsa novellsamlingar då och då. Dels för att jag är orolig för att de är lite på utdöende, dels för att det faktiskt är njutbart med små enskilda berättelser.
Petina däremot gör det till en enastående upplevelse även om novellerna utspelar sig i ett utsatt Zimbabwe och en tung sorg fyller en sida efter sida. Det finns inte så mycket mer att säga om Petina mer än att jag hoppas att den kommande romanen The book of Memory håller samma klass - då blir det en must-read!
Fler böcker slukades men utav dem är det nog bara Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou som jag kan rekommendera. Den är oerhört nära hans första roman Slut på kritan och får mig att skratta ut högt. Feel-good och lättläst, trots att han inte använder punkt och framför sina berättelser på ett synnerligen märkligt sätt.
0 comments:
Skicka en kommentar