"Little child, looking so pretty
come out and play, I'll be your daddy"
Korn - 1994

Sara Lövestams debut Udda grep verkligen tag i mig och jag praktiskt taget sträckläste boken. Inte trodde jag att hon skulle återvända med en bok som är 10 gånger starkare.
I havet finns så många stora fiskar är inte någon munter historia. Den är som ett stort öppet hav och de gigantiska känslovågorna väller över dig. Det är inte lönt att försöka kämpa emot. Ta ett djupt andetag och dyk.

Malte kommer från ett hem där det har gått så där tråkigt fel. Mamman dricker och hennes nya pojkvän är inte något helgon. Ständiga bråk om pengar till hyran och fylledrama. Påverkan på Malte är oundviklig. Han sparkar och förstör. Det verbala är inget han behärskar mer än i huvudet. Där behåller han alla sina små hemligheter. Det är nämligen det mamma säger. Man ska inte berätta om flaskorna på diskbänken eller var blåmärket faktiskt kom ifrån. Soctanten kan komma och ta dig då!

När förhållande är så slitna och nerdrogade är det lätt för en främling att komma in och erbjuda det du tror du är i behov av. Att få lite lugn och ro. Dricka ditt vin och sova på soffan medan den där trevliga mannen tar hand om ditt barn.

Problematiken i Saras bok är den att den tidigare åtalade pedofilen aldrig är misstänkt av vare sig dagispersonal eller Maltes familj. Han är ju så trevlig. Malte verkar så glad för honom.

Men ingen berättelse utan en hjälte. Här finns två.
Iakttagaren och praoeleven tar mycket plats men utan att du förstår vilken enorm skillnad de kommer att göra. Vardagshjältarna är intressanta och jag kunde inget annat än att känna en enorm passion för de båda.

Har du små barn och vet med dig att du är känslig? Då kanske detta är en fantastisk bok, men jag varnar dig, du kan också tycka det är den mest obehagliga läsupplevelse du haft.