But that's me stumbling away"
A-hA - 1985
Jag är inte den som vanligtvis läser biografier. Jag har lite svårt för den moderna typen av biografier där kändisar blottar sitt innersta och gärna berättar om sin svåra barndom bestående av missbrukande föräldrar och övergrepp. Därför tog det mig ett tag innan jag bestämde mig för att läsa Karl Ove Knausgård, Min Kamp. Det berodde inte på, som för många i min omgivning, att titeln påminner om något så mycket läskigare.
Jag är inte den som vanligtvis läser biografier. Jag har lite svårt för den moderna typen av biografier där kändisar blottar sitt innersta och gärna berättar om sin svåra barndom bestående av missbrukande föräldrar och övergrepp. Därför tog det mig ett tag innan jag bestämde mig för att läsa Karl Ove Knausgård, Min Kamp. Det berodde inte på, som för många i min omgivning, att titeln påminner om något så mycket läskigare.
I första boken berör Knausgård ett känsligt ämne. Döden. Något som för oss alla är väldigt bekant. Känslor, tankar och beteendemönster vi kan hamna i när beskedet når oss. Det handlar inte bara om hur man själv agerar i situationen. Det blir en förändring hos många omkring oss. Somliga beklagar sorgen, somliga går rakt på med känsliga frågor. Men det är inte den delen som gjorde att jag fastnade. Det är den ärlighet och totala öppenheten. Knausgård bryr sig inte om vad andra ska tycka och tänka. Han visar alla sidor av sig själv, bra som dåliga. Vilket sedan fortsätter i den andra delen.
I andra delen bjuder Knausgård läsaren rakt in i sina romantiska förhållande och allt vad det innebär. Kärleken innebär mycket varierande känslor. Allt från den där blindheten som slår oss till den ilska och irritation när man faller in i mönster. Här lämnar han inte ut bara sig själv utan även sin partner, sina barn och sin familj och vänner i stort. Det blir dock aldrig pinsamt. Kanske för att det är så ärligt och inte på något sätt påklistrat. Så många utav situationerna känns igen. Känslan av att behöva sitt eget utrymme. Irritationen när man kan uppleva att man sköter två personers liv helt själv. Den fantastiska känslan av att få synas och romantiskt uppskattad.
Från att ha varit skeptiskt och näst intill Nej-sägare till Knausgård har jag nu landat i en längtan efter tredje delen i denna öppna norrmans berättelse om sitt liv. Och låt oss då inte glömma att hans liv är långtifrån över. Detta kan fortsätta i många år framöver.
0 comments:
Skicka en kommentar