tjofaderittan

Favoriterna 2011

2012-01-04T15:02:00.004+01:00

"För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent"

Mikael Wiehe - 1981

Under 2011 läste jag runt 55 böcker och många av dem var riktigt bra. Eböckerna fick även en plats i mitt läsande under året som gått. Sakta men säkert har jag börjat vänja mig vid formatet och inser hur smidigt det är.

Novellsamlingen Bland träden, som jag skrev om i tidigare inlägg, är den bästa novellsamling jag läst på länge. Karaktärsskildringarna är vansinnigt mitt i prick och omgivningarna inget annat än klockrena. Den är helt klart värd varje gott omdöme.

Den bok som överraskade mig mest och som även visade sig vli den absolut bästa bok jag läst på väldigt länge är Korparna av Tomas Bannerhed. Jag har visserligen endast läst en av de andra nominerade för det skönlitterära augustpriset, men Amanda Svenssons Välkommen till den här världen spelade inte i samma liga. Hon överraskade med ett ungdomligt och kaxigt språk, men Bannerhed tar mig till en värld som skrämmer samtidigt som dess fågelfyllda natur lugnar.

Någonstans sent 60- kanske tidigt 70-tal ute på ett småbruk någonstans i Halland. Inte ens så tids- och platsbestämt är det, men det är vad jag kommit fram till. En sjukdom som sakta tar mer och mer plats i en bruksfamilj och en pojke som använder naturen som tillflyktsort. Allt flyter sakta på och ordvalen är valda med kärlek.

Om jag ska be dig läsa en bok från 2011. Läs Korparna!

Noveller från Island

2011-11-29T20:47:00.004+01:00

"It takes courage to enjoy it

the hardcore and the gentle

big time sensuality"

Björk - 1993

Det är väldigt sällan jag läser något av Islänningar. Kanske för att de sällan uppmärksammas? Men vi får inte glömma att 3,7% av Islands stadsbudget går till kultur vilket lägger dem på första plats i norden inom det området.

I år blev de lite belönade och uppmärksammade. Nordiska rådet delade ut sitt litteraturpris till Gyrdir Elíasson vilket var väl värd det för sin novellsamling Bland träden.

Novellerna är alla väldigt korta, men mycket intensiva och många av dem på snudd surrealistiska. Somliga utspelas tydligt på Island medan andra tar läsaren till en mer obestämbar plats, dock aldrig en otydlig sådan. För är det något Gyrdir gör så är det att med väldigt få ord beskriva väldigt mycket. Miljöer, människor, varelser och känslor. Allt blir för varje ord tydligare, medan det lite fantasifulla gör det spännande och ibland lite läskigt. Betraktelsen av människan som en ensam varelse är oerhört närvarande.

Äkta metal

2011-11-23T20:43:00.005+01:00

"Storm of the Antichrist

Harbringer of eternal night

The serpent rises from the sea

The star of madness gleaming"

Watain - 2007

Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg har skrivit boken alla svenska metalheads längtat efter. Boken Blod Eld Död är skriven med en passion för den svenska metalscenen och all historia som gömmer sig bakom den. Här har de samlat allt som är värt att veta om svensk metal de senaste 30 åren.

Minnen börjar onekligen komma tillbaka. Vi kommer väl alla ihåg Iron Maiden-bröderna Gustafsson i Trygg Hansas reklam "Var rädd om sakerna du älskar…". Eller första gången man fick höra just Maiden, Judas, Metallica, Slayer… listan är lång och många av banden ligger till grund för den Black Metal vi i sverige är så bra på att producera. Ett helt kapitel avhandlar Watain och samtidigt som det är så otroligt maffigt att de gör det de gör så blir jag någonstans lite skrämd. Även jag har i mina tonår umgåtts med metallfolk som skurit sig själv och påstått att de är satanister, men aldrig gick det så långt som det gjort för många andra inom den här scenen.

Delen om Pelle "Dead" Ohlins självmord är en av de som sätter sig. När jag för första gången hörde om det och sedan såg bilden på nätet trodde jag inte för ett ögonblick att det var sant. Jag tog en titt på bilden nu igen och nu har den en helt annan betydelse. Att någon tror så hårt på smärta och döden att de använder det för sitt musikskapande är tragiskt, men det är inget ovanligt. Lidande föder konst. Däremot anser jag inte att det ska behöva gå så långt att man skjuter sin skalle i bitar, men det hindrar inte dem. Kurt Cobain började oroa sig för att inte vara äkta och gjorde detsamma. Hur det än slutat för några av dem så är en sak säker, de har lämnat mycket bra efter sig.

Allt är dock inte blod och död. Det är galet mycket eld också. Det vill säga galna scenshower som under en period bara kunde ses på metalscenen. Numera är det många som sysslar med både det ena och andra perversa på scen samtidigt som pyroteknikerna rattar för fullt. Så länge det inte bränns kyrkor som den under en tid gjordes i Norge så är vi väl alla nöjda.

Framtidens dokusåpa

2011-11-22T12:18:00.003+01:00

"We are the children

The last generation

We are the ones they left behind"

Tina Turner - 1985

Suzanne Collins har skrivit ihop framtidens Robinson. Här handlar det verkligen om att vara en vinnare.

Även om denna trilogi hamnar under ungdomsböcker så fick den mig att sträckläsa och jag vet att det finns en väldigt vuxen publik, precis som Twilight och Harry Potter. Kanske är det den politiska vinkeln och sättet att dra dagens populära verklighetsshower till sin spets?

Samtidigt som Suzanne tar oss till framtiden påminner det en del om det forna USA. 12 distrikt och ett regerande. En huvudstad och sedan en massa "bönder". Ett distrikt som kan fiske, ett annat gräver de kol. I det sistnämnda möter vi Katniss som vid en uttagning till det årliga hungerspelen tar sin lillasysters plats. Allt därefter är förutsägbart till en viss punkt. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns något som överraskar, men tre böcker senare landar det där man trodde att det skulle.

Själva hungerspelen är en framtida version av Robinson. Två ungdomar från varje distrikt

lottas ut och skickas sedan till den arena där spelen hålls. Här är det var och en för sig och den som överlever vinner. Med andra ord, klara dig igenom alla faror och överlev dina motspelare. Brutalt, men det visar också varje distrikt varifrån denna värld kommer. Krig och elände. En årlig påminnelse om att människorna inte vill ha det så igen. Det kostar visserligen några liv, men det är uppoffringen för att hålla världen i schack.

Böckerna Hungerspelen, Fatta Eld och Revolt är perfekta böcker för resan. Lättlästa och lättsmälta.

Om du inte orkar läsa böckerna så är det inte långt kvar till det att Hungerspelen kommer på vita duken.

En norrmans kamp

2011-08-25T18:11:00.006+02:00

"So needless to say, I'm odds and ends

But that's me stumbling away"

A-hA - 1985

Jag är inte den som vanligtvis läser biografier. Jag har lite svårt för den moderna typen av biografier där kändisar blottar sitt innersta och gärna berättar om sin svåra barndom bestående av missbrukande föräldrar och övergrepp. Därför tog det mig ett tag innan jag bestämde mig för att läsa Karl Ove Knausgård, Min Kamp. Det berodde inte på, som för många i min omgivning, att titeln påminner om något så mycket läskigare.

I första boken berör Knausgård ett känsligt ämne. Döden. Något som för oss alla är väldigt bekant. Känslor, tankar och beteendemönster vi kan hamna i när beskedet når oss. Det handlar inte bara om hur man själv agerar i situationen. Det blir en förändring hos många omkring oss. Somliga beklagar sorgen, somliga går rakt på med känsliga frågor. Men det är inte den delen som gjorde att jag fastnade. Det är den ärlighet och totala öppenheten. Knausgård bryr sig inte om vad andra ska tycka och tänka. Han visar alla sidor av sig själv, bra som dåliga. Vilket sedan fortsätter i den andra delen.

I andra delen bjuder Knausgård läsaren rakt in i sina romantiska förhållande och allt vad det innebär. Kärleken innebär mycket varierande känslor. Allt från den där blindheten som slår oss till den ilska och irritation när man faller in i mönster. Här lämnar han inte ut bara sig själv utan även sin partner, sina barn och sin familj och vänner i stort. Det blir dock aldrig pinsamt. Kanske för att det är så ärligt och inte på något sätt påklistrat. Så många utav situationerna känns igen. Känslan av att behöva sitt eget utrymme. Irritationen när man kan uppleva att man sköter två personers liv helt själv. Den fantastiska känslan av att få synas och romantiskt uppskattad.

Från att ha varit skeptiskt och näst intill Nej-sägare till Knausgård har jag nu landat i en längtan efter tredje delen i denna öppna norrmans berättelse om sitt liv. Och låt oss då inte glömma att hans liv är långtifrån över. Detta kan fortsätta i många år framöver.

Flykten från Vietnam

2011-08-10T13:31:00.007+02:00

"In the fields the bodies burning

As the war machine keeps turning"

Black Sabbath - 1970

En av de absolut bästa böckerna jag har läst i sommar är Ru av Kim Thúy.

En söndagssträckläsning jag inte kommer glömma på väldigt länge.

En makalös berättelse om flykten från Vietnam och det nya livet i Canada som framförs likt en exotisk sång. Orden dansar fram och ibland skrämmer de mig, men ibland lättar de upp.

Kim har helt enkelt en författarteknik som inte liknar något jag tidigare stött på. Det är inte poesi och det är inte prosa. Det är något magiskt helt enkelt.

Ru läses på en dag men kräver en veckas bearbetning. Kanske en av anledningarna till att den kammade hem det franska Grand Prix RTL-LIRE 2010.

2011-07-27T13:39:00.007+02:00

"You call me strong, you call me weak

But still your secrets I will keep"

3 doors down - 2000

Det är när saker lugnar ner sig som jag minns allt jag glömt under en längre period. Min blogg är en sådan sak. Och med det alla fantastiska böcker jag slukar till höger och vänster.

Dagens 2 tips har en gemensam nämnare och det är att båda böckernas författare är med i en tv-serie som jag anser vara högst underhållande och smart: 30 Rock.

Först ut är Judah Friedlander's bok How to beat up anybody. En oerhört komisk bok med den sköna undertiteln An instructional and inspirational karate book by the world champion. Med mängder av fotoillustrationer (på sig själv) och tips om kosthållning och avslappning kan man här lära sig att bemästra karate, men man kan aldrig bli lika bra eller bättre än The World Champion. Det är något man ständigt blir påmind om. Saknas en skrattfest? Då är det bara att köpa denna helt galna bok som fick mig att vrida på mig av skratt.

Andra boken ut är förebilden Tina Fey's självbiografi Bossypants. Inte som andra självbiografier. Tina har valt att inte lämna ut sig själv helt och hållet utan döljer en hel del med sin smarta humor. Detta stör inte alls utan är precis vad jag väntade mig av denna begåvade komiker.

Tina är inte rädd för att kritisera sig själv eller någon i sin omgivning och framför allt världsstyret. Detta har hon visserligen redan tydligt visat genom en mängd sketcher i Saturday night live och bakgrunden till en del av dem skriver hon om i Bossypants. Jag har läst Palin-sketchen om och om igen. Den blir bara bättre och bättre.

En väldigt dominerande del i boken är den om att vara en kvinna som gör karriär. Om att vara fru och mamma samtidigt som karriären inom showbiz blomstrar. Intressant och läsvärt!

2011-05-30T21:33:00.005+02:00

"And if you go chasing rabbits,

and you know you're going to fall

Tell 'em a hookah' smoking caterpillar

has given you the call"

Jefferson Airplane - 1967

Christoffer Carlsson är sannerligen en frisk vind i den svenska deckarhettan. Redan med debuten Fallet Vincent Franke fångade den unga och begåvade kriminologistuderande CC mig och återuppväckte mitt hopp för deckargenren.

Den enögda kaninen är, enligt mig, strået vassare. Kanske beror det på den ibland David Lynch'iga stämningen som bygger upp paranoia och en lättare ångest. Hus som tros skifta i färg, förföljelse och småortsskvaller... Det är en bra och stadig grund. Ett mord på det och intrigen är precis så bra som jag vill att den ska vara.

Jag har någonstans samma känsla som när jag läste Donna Tartt's, nästan kultförklarade, Den hemliga historien vilket är en bra känsla. Ungdomar där några av dem har udda relationer och några är till synes "normala". Tillsammans bildar de en grupp där alla hittar några egenskaper som läsaren ser hos sig själv och plötsligt är man en i gänget.

2011-05-24T21:50:00.007+02:00

"Soy un perdedor

I'm a loser baby, so why don't you kill me?"

Beck - 1993

Jag minns när jag träffade Erik första gången.

Han och Augustin satt i foajen på Park i Göteborg. Det var bokmässa och det är alltid knökat där då. Min man och jag hamnade, efter några korta vitsar med Bob Hansson, vid Erik och Augustins bord. Många trevliga samtalsämnen passerade och det visade sig att de båda skulle debutera.

Några månader senare fick jag manuset för Blixthalka i min hand och sträckläste genast berättelsen som utspelar sig i vackra isländska landskap. Efter det har vi haft kontakt och när Erik på förra årets bokmässa berättade om sin nya roman blev jag genast nyfiken. Titeln fängslade mig.

Den onödige mannen är en tragisk berättelse.

Peter har nått en tid i sitt liv då han upplever att han inte längre är direkt uppskattad eller till någon som helst nytta.

Hans fru visar ingen ömhet, hans dotter vill helst inte ha med honom att göra och på jobbet känner han sig totalt förbisedd och hans karriär har sedan länge passerat utan någon direkt topp.

Det är här man kan förvänta sig en total Falling down-effekt, men ack nej. Peter blir inte våldsam eller kriminell för att visa sig stor och stark. Han väljer istället, efter att ha blivit hotad, att vända sig till polismyndigheten. Det är ju trots allt därför de finns. De ska hjälpa till och se till att rättvisa skipas. Det är i alla fall det vi förväntar oss, men få av oss behöver nyttja rättssystemet och se att det finns en annan sida av myntet.

Det som gör att boken håller måttet hela vägen är just det att denna mannen inte blir galen och ska visa musklerna. Han visar sig sårbar och det som får mig alldeles tårögd är när han säger att om han skulle dö kommer familjen att ha det tufft ett tag, men det beror inte på hans död utan på själva förändringen i vardagen.

Tack, Erik! Du har gjort det igen.

2011-04-28T07:52:00.009+02:00

"War and peace in my hand

My temptations

This war and peace inside

will take me to the end"

Godsmack - 2010

"Sätt en svastika på ett filmomslag och det säljer bättre".

Så löd ett av inläggen i en diskussion kring film som fördes i rollspelsgruppen denna helgen.

Faktum är att det har gjorts undersökningar som stödjer detta. Vapen- och svastikaprydda omslag gör att filmerna säljer bättre.

Grunden till diskussionen var att jag nämnde Boktjuven, som jag läst ut precis innan, och att jag såg den som ett bra underlag till filmatisering. Inte bara på grund av att den utspelar sig under Adolf Hitlers storhetstid i hans nazityskland utan för att det är en berättelse som på ett fint och väl genomtänkt sätt spelas upp likt en spännande film i läsarens huvud. I alla fall i mitt. Att Döden är berättaren kan man se som en extra krydda i alla dessa ingredienser som tillsammans skapar en sträckläsarberättelse.

Boktjuven är inte någon girig bibliotekstjuv som i serien vi kunde följa på SVT nyligen. Förbrytaren här är en liten och till synes väldigt oskyldig flicka vid namn Liesel. En flicka vars bror dör på vägen till deras fosterfamilj. En flicka vars första bok är en handbok i dödgrävning, stulen vid hennes brors grav. En flicka som kommer att genomlida mycket mer hemskheter än någon människa förtjänar.

Döden är här inte bara en som utför sitt jobb. Döden är en betraktare som även ifrågasätter Gud. Alla dessa liv som lämnas över till honom att hämta och hjälpa vidare till nästa instans. Är allt detta verkligen nödvändigt? Har man Guds hand, varför väljer man då dessa vägar istället för de som bringar lycka och tillfredsställelse?

Döden ser inget nöje i att så många människors liv tas ifrån dem så tidigt och på ett smärtsamt sätt. De bästa att hämta är de som dör den naturliga vägen. Det sätt vi nog alla önskar att vi ska lämna in på.

När jag läst en bit in i boken slår det mig. Unga vuxna. Det är den läsargruppen den är skriven för. Jag skulle vilja påstå att boken passar vuxna lika bra. Sättet den är skriven på och det budskap som smyger sig på en är svårt nog att smälta för en vuxen. Därför kan jag med gott samvete rekommendera denna till alla tonåringar och även deras föräldrar.

Orkar du inte läsa den? Då slår jag gärna vad om att den inom kort kommer att visas på en filmduk nära dig.

2011-04-14T08:09:00.006+02:00

"Little child, looking so pretty
come out and play, I'll be your daddy"
Korn - 1994

Sara Lövestams debut Udda grep verkligen tag i mig och jag praktiskt taget sträckläste boken. Inte trodde jag att hon skulle återvända med en bok som är 10 gånger starkare.
I havet finns så många stora fiskar är inte någon munter historia. Den är som ett stort öppet hav och de gigantiska känslovågorna väller över dig. Det är inte lönt att försöka kämpa emot. Ta ett djupt andetag och dyk.

Malte kommer från ett hem där det har gått så där tråkigt fel. Mamman dricker och hennes nya pojkvän är inte något helgon. Ständiga bråk om pengar till hyran och fylledrama. Påverkan på Malte är oundviklig. Han sparkar och förstör. Det verbala är inget han behärskar mer än i huvudet. Där behåller han alla sina små hemligheter. Det är nämligen det mamma säger. Man ska inte berätta om flaskorna på diskbänken eller var blåmärket faktiskt kom ifrån. Soctanten kan komma och ta dig då!

När förhållande är så slitna och nerdrogade är det lätt för en främling att komma in och erbjuda det du tror du är i behov av. Att få lite lugn och ro. Dricka ditt vin och sova på soffan medan den där trevliga mannen tar hand om ditt barn.

Problematiken i Saras bok är den att den tidigare åtalade pedofilen aldrig är misstänkt av vare sig dagispersonal eller Maltes familj. Han är ju så trevlig. Malte verkar så glad för honom.

Men ingen berättelse utan en hjälte. Här finns två.
Iakttagaren och praoeleven tar mycket plats men utan att du förstår vilken enorm skillnad de kommer att göra. Vardagshjältarna är intressanta och jag kunde inget annat än att känna en enorm passion för de båda.

Har du små barn och vet med dig att du är känslig? Då kanske detta är en fantastisk bok, men jag varnar dig, du kan också tycka det är den mest obehagliga läsupplevelse du haft.

2011-04-03T11:56:00.007+02:00

"When you can fall for chains of silver

You can fall for chains of gold

You can fall for pretty strangers

And the promise they hold"

Dire Straits - 1980

Igår blev det en utflykt till Stratford för att ha en Shakespearedag. Promenera mellan födelseplatsen och hans sista viloplats, fika vid Avon och avsluta med att se Royal Shakespeare company sista föreställning av Romeo and Juliet, vilket var alldeles underbart.

Naturligtvis kunde jag inte lämna Stratford utan några nya böcker. Därför köpte jag Peter Ackroyds biografi över Shakespeare som sägs vara väldigt välskriven (vilket jag kan hålla med om efter att ha småläst lite i den), även en mindre seriös bok får göra mig sällskap hem, Filthy Shakespeare av Pauline Kiernan. Ganska underhållande och högst passande efter att ha sett en utomordentligt snuskig Mercutio spelad av Jonjo O'Neill.

2011-03-30T13:41:00.005+02:00

"In this sea of mediocrity

I can be anything"

Arch Enemy - 2003

Än en gång har jag gått på en väns tips vad gäller böcker och författare. Då det gick så strålande senast han tipsade mig om något tvekade jag inte. Dessutom är det väl knappast någon nyhet att Haruki Murakami är populär. Han tippas ju som bokprisvinnare till höger och vänster.

Norwegian Wood är en makalös kärlekshistoria i Japans märkvärdiga miljöer. En berättelse fylld av kärlek, hat, sorg, erotik och framför allt, tragedier. Man kan ena stunden fyllas av så mycket värme och hopp för att sedan känna hur det tas ifrån en kvickare en än avlöning.

Utan att överbeskriva miljöer och karaktärsdrag lyckas Murakami ge mig som läsare en väldigt tydlig bild av allt som passerar. Han har ett finlir som jag inte kan sätta fingret på och jag ser fram emot både filmatiseringen av denna bok och att få läsa mer skrivet utav denna konstnär.

2011-03-23T13:11:00.003+01:00

"Don't you believe girl you can change the world
At least you change the world for me"
Finger Eleven - 2007

I SvB kan man läsa att Månpocket och Bonnier pocket kommer att trycka samtliga böcker på FSC-märkt papper. Detta är, enligt mig, ett härligt föredöme för övriga förlag världen över. För inte kommer vi alla att gå över till e- och mp3-böcker rakt av. Själv har jag försökt att lyssna på böcker utan någon större framgång och även e-böcker har jag försökt mig på, men det gav mig inte riktigt den tillfredsställelse som en fysisk bok gör. Jag, liksom många andra, kommer fortfarande vilja ha den papperstryckta boken.

Nu kan jag bara hoppas att fler och fler förlag gör samma sak. Framförallt när de trycker upp titlar ur sin backlist på nytt. Allt för att bidra till sin del i främjandet om miljön. Om det är så att det kostar några kronor mer, ja, då är det inte hela världen att höja bokpriset ett snäpp.

Idag är vi så bortskämda. 6% bokmoms, nätbokhandlare... Jag själv höll på att tappa hakan när jag för ett tag sedan stod på Stockholms Central och betalade 75 kronor för en pocket. När allt kommer omkring så är det få slantar för att få en bok direkt i handen och förhoppningsvis en härlig läsupplevelse.

2011-03-14T10:51:00.004+01:00

"Your secret lies, that you hide.
Is it that terrible being you inside?"
Korn - 1994

En vän tipsade om en bok.
Det är faktiskt inte så ofta det händer. Kanske för att folk runt omkring mig antar att jag inte lider brist på boktips, men det är fel. Jag tar alltid gärna emot boktips. Det är snarare tiden för att läsa allt som jag har brist på.

Kunzelmann & Kunzelmann var dock ett tips som jag nappade på direkt. Dels för att jag ännu inte hade läst något av herr Vallgren och dels för att jag har lidit av beslutsångest vid val av böcker i bokhyllan på senaste tiden. Kanske var det efter Feuchtgebiete som den där ångesten smög sig på. Den rubbade mig till viss del. Däremot var det härligt att läsa en bok på tyska igen. Var alldeles för längesedan sist och nu har jag lovat mig själv att jag ska läsa minst en tysk bok per år. Kan vara passande med fler i år då det är Tysk litteratur som är temat på årets bokmässa.

Kunzelmann då?
Med en rädsla för att språket skulle vara för högtravande och berättelsen för pretentiös för sitt eget bästa gav jag mig in i denna berättelse.
Rädslan var totalt onödig.
Vallgren har koll på läget och jag ställer mig snabbt frågan: Varför har jag inte avnjutit Vallgrens härliga ordflöde förut? Jag drog ut på varje kapitel, stycke, sida, mening och ord för att inte bli av med boken för fort. Upplevelsen var skön och stimulerande och jag begriper snabbt varför denna tipsades om och jag kommer att göra detsamma framöver.

Inte nog med det har jag fått lite "hemlängtan" under tiden jag läst denna bok.
Berlin kallar på mig mer än någonsin nu.

2011-01-21T10:54:00.002+01:00

"Don't analyze, don't go that way
don't lead that way
That would paralyze your evolution"
The Cranberries - 2001

Jag för sedan någon månad tillbaka Läsdagbok. Jag tänkte att det kan vara kul att blicka tillbaka och se vad jag läst under året och även se vad jag tyckte om böckerna just då.

Karin Alexandersson på Svensk Bokhandel har tagit det ett steg längre och gör en analys av årets läsning. Där sammanställer hon totalt antal lästa sidor per månad, vecka und so weiter.
Jag blir med en gång lockad till att göra samma sak, men är rädd att jag kommer förstöra min läslust genom att vilja slå någon form av rekord mot föregående år. Kanske kommer jag landa i en excelfil där jag bygger staplar och gör beräkningar för kommande års läsning utifrån den statistik jag får fram.
Lockande tanke, men samtidigt lite skrämmande.

2011-01-18T13:07:00.005+01:00

"Goin' places I that I've never been
Seein' things that I never may see again"
Willie Nelson - 1980

Tiden går så fort och schemat har som vanligt varit fullspäckat. Lite tråkigt att bloggen blir lidande för det dock.
Vi kom ganska nyligen hem från en liten Sydafrikaresa och den första rapporten därifrån blir några av böckerna jag läste.

Ett ögonblick i vinden - André Brink
En fantastisk och djupt rörande berättelse om en vit kvinna och en svart man som i mitten av 1700-talet vandrar genom Sydafrikas ökenlandskap. En mycket bra inledning på resan vi själva gjorde, men ack så glad jag är att den inte blev fullt så dramatisk som i Brinks roman.

Coconut - Kopano Matlwa
Den unga läkarutbildade Kopano debuterar med en riktig höjdare. Här följer man som läsare två unga tjejer i dagens Johannesburg. Titeln är ganska talande: Mörk på utsidan - vit på insidan. Det är så en av tjejerna ser sig själv, men lite i det undermedvetna. Hon har endast vita förebilder, hon beter sig som en vit och har drömmar som förutsätter att hon är vit, samtidigt som andra kämpar för att bevara och försvara det goda i den svara kulturen.
Från denna aningen bortskämda flickan går historian vidare till en tjej som lever i en enrummare med en närstående släkting som låter sig utnyttjas på arbetsplatsen och sin tur tar ut ilskan och besvikelsen genom att utnyttja flickstackarn som tvingas dela säng med honom.
Kanske på gränsen till chic-lit, men jag får för mig att detta är i ett mer intressant format.

Sorgesång för Easterly - Petina Gappah
Jag försöker läsa novellsamlingar då och då. Dels för att jag är orolig för att de är lite på utdöende, dels för att det faktiskt är njutbart med små enskilda berättelser.
Petina däremot gör det till en enastående upplevelse även om novellerna utspelar sig i ett utsatt Zimbabwe och en tung sorg fyller en sida efter sida. Det finns inte så mycket mer att säga om Petina mer än att jag hoppas att den kommande romanen The book of Memory håller samma klass - då blir det en must-read!

Fler böcker slukades men utav dem är det nog bara Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou som jag kan rekommendera. Den är oerhört nära hans första roman Slut på kritan och får mig att skratta ut högt. Feel-good och lättläst, trots att han inte använder punkt och framför sina berättelser på ett synnerligen märkligt sätt.

2010-11-27T16:04:00.005+01:00

"Live to win, 'till you die, 'till the light dies in your eyes

Live to win, take it all, just keep fighting till you fail"

Paul Stanley - 2006

Det har varit en lång arbetsvecka, men en lite annorlunda sådan. Inte bara sitta i möten och vid datorn.

I torsdags var det genrep av Idol på Malmö Arena, igår full show, och då var Bokusbussen på plats för att sälja böcker. Framför allt Andreas Carlssons böcker. Det är ju en del småtjejer (även övrigt kvinnfolk) som är lite

smått tokiga i honom och då även går på Idol.

Kallt som tusan, med snöstorm och allt, men vad gör man inte för konsten.

Idag var det lite annorlunda jämfört med tidigare då jag har varit med på boksigneringar. Idag var jag nämligen på McDonalds på Gustav Adolfs torg och hade boksignering där inne.

Visst lockar Andreas folk så vi hade att göra mellan 12-13 och inte nog med det så var de lite till sig på stället och servade oss som kungligheter. Det hade ju inte skadat att vara på typ Savoy då istället. "En dry martini till, fru Nedstam?". Men, men, det kanske det blir nästa signeringsturné. Man kan ju få drömma om det nu, efter snöstorm och idoltokar.

2010-11-11T20:22:00.004+01:00

"Reach out and touch faith

Your own personal jesus

Someone to hear your prayers"

Depeche Mode - 1990

Mitt första möte med Joyce Carol Oates mötte inte alls de förväntningar jag hade.

Efter ytterligare en nobelprisyra där en av de tippade författarna var Joyce Carol Oates kände jag att det var dags att lyfta ut en av hennes romaner från bokhyllan och faktiskt läsa den. Jag har fingrat på hennes böcker tidigare, men lämnat dem där till att samla damm.

Svart flicka Vit flicka blev alltså den första boken utav denna massproducerande författarinna som jag tog mig igenom. Det är inte mer än drygt 2 timmar sedan jag läste ut den och dokumenterade den i min läsdagbok innan jag satte tillbaka den på sin plats i bokhyllan.

En vit advokatdotter får en svart pastors dotter som rumskamrat på ett college i 70-talets USA. Som gjort för att rasfrågan ska dyka upp, vilket den också gör. Ingen direkt påtaglig konflikt mellan rumskamraterna, men däremot mellan Minette, den svarta flickan, och i stort sett resten av tjejerna på skolan.

Rumskamraten, Genna, lever mitt i det och bevittnar både det ena och det andra som hon låter berättas parallellt med historien om hennes familj och advokatfar. Någonstans dyker även ett och annat ord om frälsning upp. Är Jesus frälsaren eller den stackars vita flicka som måste bevittna allt och kanske då också har förmågan att rädda situationen?

Ingenstans fångas jag av något nytänkande och djup som får mig att vilja fortsätta. Här är det ren vilja att ta sig igenom boken.

Många, och då tror jag, väldigt många kommer att säga och tänka: Är du galen! Oates är en fantastisk berättare och det finns visst ett djup. Det är du, Alex, som inte läst boken på rätt sätt.

Sorry, den gör det inte för mig på något sätt. Det var ett tag sedan jag blev så besviken. Kanske, och jag hoppas till viss del, började jag med fel Oatesroman?

2010-11-10T19:59:00.003+01:00

"You drive us wild, we'll drive you crazy

You keep on shoutin', you keep on shoutin'"

Kiss - 1975

Metalfestival i Gaborones statshus?

Om det inte hade varit för att Botswana är ett av de absolut mest välmående länderna i Afrika hade jag nog inte riktigt trott på det. I Tanzania upplevde jag inte att de var i närheten av en metalscen. Nitar och stylish elgitarrer. Hårda killar som ropar Fuck You och visar fingret. Därför blev jag oerhört glad när jag läste en artikel i SvD om hur just denna scenen växer i Afrika.

Lyssna gära på Wrust på deras myspace-sida. Det för direkt mina tankar till Sepultura, vilka Wrust har spelat tillsammans med.

Jag hoppas nu att det ska bli lättare för killarna att få komma ut i världen och spela. Med lite tur kan det innebära en spelning här i närheten. Så håll tummarna!

2010-11-02T15:49:00.004+01:00

"Lägg dig ner i gräset nu
Du är så varm här
Jag vill ha min tunga där
du är, så nära att du blir våt"
Kent - 1996

Anders Jacobsson förknippas idag med Sune och Bert, men inte länge till.

I sin roman Alla mina andetag bär ditt namn, första delen i Gad trilogin, visar han att han kan mer än skriva om tjejtjusare och busiga småbröder.

Gad Gustaf Grecke är pojken som föds in i ett av de många vänsterkollektiv som blommade under sveriges 60- och 70-tal. Snabbt lär han sig att ropa: Ordförande Mao! Vår förebild! och med det uppleva många stunder av förvirring när han får sin första lekkamrat som slänger sig med andra icke-kommunistiska uttryck.
Sakta krossas den plyshmysiga familjestämningen i kollektivet och efter flytten med sin poesiskrivande mamma förvandlas Gads tillvaro mer och mer till en pendel mellan mardrömmar och paradis.

Samtidigt som man får följa pojken Gads uppväxt och det som kommer att forma honom och hans värderingar kastas man då och då in i Gads vuxna liv. Första mötet med hans älskarinna, hans barn, hans sjuka fru, sjuksköterskor och alla dessa kvinnor som så villkorslöst finns där för honom. Varje liten del som beskrivs av hans barndom får plötsligt en sådan stor betydelse. Varje steg han tar, varje beslut som fattas och varje ord som slinker ur hans mun. Varje ord är så noga utvalt och känns magiskt äkta. Det är det som fängslar. Varje ord kommer direkt från hjärtat och ibland gör det otroligt ont, men det är ingen fara, för en stund senare smeker vacker poesi sensuellt fram ett leende och man blir som läsare varm och förförd att läsa vidare.

2010-10-30T11:29:00.005+02:00

"It's my life

It's now or never
I ain't gonna live forever

I just wanna live while I'm alive"

Bon Jovi - 2000

Samtidigt som jag varit oerhört frånvarande på nätet har jag också varit närvarande.

Jag ska vara ärlig, framförallt mot mig själv, det är arbetet som har gjort att jag har försummat den privata närvaron. En stor del av mitt arbete innebär nämligen att jag rör mig i sociala medier så som Twitter och Facebook, samtidigt som jag i omgångar skriver på Bokus blogg och även bevakar en hel del andra bloggar.

Det är inte bara min egen lilla blogg som har blivit försummad. Det är även mitt liv i Everquest II som har fått ta lite stryk. Några korta besök är allt jag kan skryta med där.

Men (det kommer alltid ett MEN när jag har förklarat varför jag inte hinner med allt som jag vill hinna med)…

…jag försöker nu hamna i ett lite mer normalt arbetsflöde. Det är som ett för tidigt nyårslöfte. Jag ska inte arbeta mer än mina 40 timmar på vecka om inte något oförutsett inträffar. Jag ska inte spendera kvällarna med att bevaka de sociala medierna i arbetssyfte och inte heller ska jag läsa och besvara mail från mina kollegor som är aktiva i arbetet kvällstid. Det är väl ändå en bra start?

Många av er, mina kära vänner, kanske tycker att det är piece of cake, men för mig är det inte så. Jag har hamnat i ett flow som är näst intill maniskt.

Punkt.

Slut.

En del som inte har blivit försummad är läsningen.

Jag har fortfarande unnat mig en - två böcker i veckan. Det är den enda avkopplingen som samtidigt stimulerar min intellektuella sida.

Herr J.

Han är också ett stimuli.

Liksom nikotinet, koffeinet och en smutta alkohol.

Herr J. är strået nyttigare dock.

Fredags- och lördagskvällarna har blivit långa härliga middagar med god champagne och gott vin. Mycket fokus på allt det goda havet har att erbjuda.

Visst är jag på rätt spår?

Vad vill egentligen mina läsare då?

Spelar det någon roll?

Det är inte många som brukar kommentera, men jag vet att det är många som läser.

Spontant tror jag att jag behöver låta Tjofaderittan få vara en kanal där böckerna får ha fokus, men att det fortfarande finns utrymme för utsvävningar och eventuella "reseskildringar" och privata filosofier. Det är ju en bra deal för att hålla denna sida levande.

Ibland kan det dock leda till att jag postar i stort sett samma recensioner eller bokreflektioner här som på Bokus blogg, men jag förväntar mig inte att ni alla följer mig där, så det kan väl bara vara bra.

För att avsluta detta vill jag tillägga att det är med inlägg som detta stärker jag Tjofaderittans undertitel.

Mycket bla för ingenting.

2010-06-22T22:34:00.005+02:00

"See they want to be the star
So they fighting tribal war
And they saying Iron like a Lion in Zion"
Bob Marley - 1973

Då var bröllopsresan över och jag kan inte säga annat än att det har varit en enormt fantastisk upplevelse med mycket natur och njutning.

Vi flög in till Arusha i Tanzania för att i två dagar köra runt i Arusha N/P där det finns gott om giraffer, fåglar, apor och djur jag knappt visste fanns. Därefter blev det Tarangire, Serengeti och Ngorongoro N/P's också.
Underbart och näst intill obeskrivbart. Safari är något alla bör uppleva. I alla fall de som har ett djurintresse och gillar lite äventyr.

Min dröm var att få se lejon i träd trots att jag vet hur ovanligt det är, men med bröllopsresetur fick jag se 50 lejon varav 4 hängde i träd. Dessutom kammade jag ihop the big 5, vilket jag inte heller hade räknat med, men plötsligt stod det två noshörningar och bara väntade på mig.

Efter många dagars safari var det dags för lite slapp och det fick vi på Noyota Beach bungalows. Där slappade vi i solen i en vecka. Det enda vi orkade göra var att snorkla lite och då hade vi turen att se lite delfiner också.

På Zanzibar läste vi snabbt ut samtliga av våra böcker medan vi drack härligt kall afrikansk öl. Som tur var hade några tidigare gäster lämnat lite böcker som vi fick botanisera bland, men jag undrar dock vad folk tänker när de tar med sig Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva som semesterlitteratur. Väldigt ångestfyllt och faktiskt direkt dåligt. Det är mitt betyg på den boken som jag läste sista dagen på beachen.

Fjärde delen i Sookie Stackhouse serien, Dead to the world, lästes snabbt ut och ja, jag har prisat vampyrer tillräckligt så jag behöver inte säga så mycket mer än att jag gillade även denna.
Jag gillade även Berättelse om herr Roos (tredje delen i Nessers serie om Barbarotti) men den höll inte riktigt samma mått som de föregående två. Däremot är det lättläst, så det tar inte mer än en dag så är den utläst. Det är väl lite nackdelen med deckare. Det kräver inte så mycket av läsaren.
Tredje boken ut blev Harry Potter and the order of the Phoenix. Jag har aldrig känt mig som ett Harry Potter fan men jag måste medge att det är väldigt underhållande och jag hoppas att någon kommande Noyotabesökare kan njuta lite av den. Jag lämnade nämligen boken där då den inte är i samma omslagsserie som de tidigare jag har. Jag är ju lite småpetig så jag får köpa boken med rätt omslag för att sätta i hyllan.

Efter detta var jag boklös och det var då jag gav mig på Ann Heberleins ångestbok och den gjorde mig inget annat än smått förbannad. Med andra ord ingen bok jag rekommenderar någon att läsa.

Som tur var hittade vi en liten bokhandel i Stonetown. Utbudet var väl så där, men jag plockade på mig Morality for beautiful girls. Damernas detektivbyrå är väldigt trevlig feel good litteratur så det var ett ganska säkert kort. Mycket riktigt var det en dags trevlig läsning och när vi väl landade i Amsterdam på vägen hem kunde jag hitta en sista resebok. Det däremot var ett nerköp.

Jag slukade Twilightserien utan problem och tyckte det var väldigt tonårsromantiskt, så när jag nu stod på Schipol och såg The short second life of Bree Tanner tvekade jag inte en sekund.
Det skulle jag ha gjort.
Detta är, som den så fint kallas, en Eclipse novel. Jag kan bara ana att det kommer fler och att jag naturligtvis faller dit igen trots att jag inte gillade denna. Jag tillhör Twilightbarnen. Jag köper skiten och blir sedan besviken fast jag redan visste... Lite som när jag envisades med att gå och se Alien 4 på bio. Jag visste ju att jag skulle bli knäckt, men jag kunde bara inte låta bli.

Nåväl. Nu blir det till att packa väskan på nytt.
På lördag bär det av till Roskilde. En veckas festival hägrar och gissa om det kommer att packas en del böcker på nytt.

2010-05-25T09:53:00.002+02:00

"As sure as Kilimanjaro rises like Olympus above the Serengeti
I seek to cure what's deep inside, frightened of this thing that I've become"
Toto - 1982

Just nu läser jag andra delen i Nesser's serie om kriminalaren Gunnar Barbarotti - En helt annan historia. Den är inte helt dum. Gillar upplägget och det lite mer psykiska nervkittlande i den. Blir intressant och se om det håller hela vägen.

Nästa vecka ska vi sätta oss på flyget till Tanzania. 2 veckors bröllopsresa. Då behövs det en härlig bokhög också. Funderar på att börja med något lättsmält under flygresan som tar en bra stund. Får nog bli Dead to the world. Fjärde delen i Charlaine Harris serie om Sookie som för de flesta kanske är mest känd som tv-serien True blood. Härligt, lättläst och erotiskt, fast inte lika tonårsgalet som Twilight.
Efter det kan det nog passa med Regnkungen Henderson av Saul Bellow. Eftersom senaste boktipset från Herr Steer föll mig i smaken litade jag på honom och beställde denna också. Förhoppningsvis är den utmärkt på savannen i Tanzania.
Jag måste ju erkänna att jag har lite fantasy cravings och därför kommer Harry Potter att få följa med. Jag har ju endast läst de fyra första så det är dags att klämma Harry Potter and the order of the Phoenix. Kan ju inte vara annat än söt och spännande.

Att bara ta med tre böcker känns tunt, så jag behöver nog en till... men vilken?

2010-05-21T15:35:00.003+02:00

"It's a nice day to start again
It's a nice day for a white wedding"
Billy Idol - 1982

Nu är det gjort. Jag har gått och blivit Fru Nedstam. Tills för två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle gifta mig. Men plötsligt insåg jag att mannen jag levde med betydde så otroligt mycket för mig så jag friade till honom den 29e februari och nu är vi gifta. Idag ringde de från skatteverket och meddelade mig att vigseln är registrerad och att jag numera heter Alexandra Nedstam. Helt galet!

I lördags gick det av stapeln och det var en fantastisk dag. Bilden är tagen av Fredrik Billgren, en god vän och en mycket duktig fotograf.

Vigseln var underbar trots regn. Middag och fest var underhållande och även om jag toppade på rödvin till huvudrätten så minns jag allt och önskar inte att något gått till på annat sätt. En av de absolut bästa dagarna i mitt liv.
Ja, att se Rob Halford köra in på sin motorcykel på scen och sedan köra loss Hell bent for leather, det är svårt att slå...

2010-05-10T08:11:00.006+02:00

"Jesus died for somebody's sins but not mine
Meltin' in a pot of thieves
Wild card up my sleev"

Patti Smith - 1975

Patti Smith har mycket att berätta. Framförallt om hennes unga år i New York och med det hennes förhållande till Robert Mapplethorp.
Boken inleds med några sidor om hennes uppväxt och vad som drev henne att röra sig vidare mot stora staden New York. Kanske ska vi kalla den möjligheternas stad? För det var där de unga konstnärerna samlades och stöttade varandras drömmar.

Patti och Robert möts och finner varandra. Äkta kärlek. Tro på varandra. De levde i råtthål och hade sällan pengar så de kunde äta ordentligt. Den berättelse som vi fått höra så många gånger förr, men här finns det en passion som driver allt vidare och jag känner inte att hon är ute efter att folk ska "tycka synd om". Hon vill bara berätta om Robert och hålla sitt löfte till honom.

Det avsnitt i boken som fascinerar mig mest är när de bor på Hotel Chelsea. Platsen där Dylan Thomas, en av Patti's ledstjärnor, dog. Platsen där man tror att Sid dödade sin Nancy. Hotel Chelsea var ett billigt ställe för fattiga konstnärer och det är under hennes tid här Patti träffar Janis och Jimi. Konstnärer och musiker som lämnat efter sig oerhört mycket, precis som Patti själv skulle komma att göra.

Om man är nyfiken på 70-talets konstnärers liv och sociala umgänge är detta den perfekta boken. Allt från äkta kärlekt till droger och homosexualitet avhandlas.

2010-05-06T10:24:00.002+02:00

"Ich warte hier
Stirb nicht vor mir"
Rammstein - 2005

Vart tog april månad vägen?
Inte har jag varit fast i en bokserie som hållit mig borta från datorn och bloggandet. Inte har jag slaviskt städat eller varit bänkad vid TVn.
Jag har helt enkelt inte haft något vettigt att förmedla eller skriva om.

Nu känner jag dock att det är dags. Här är det som får igång mig just idag, denna förmiddag.

1. Jag blir trött på alla dessa kända ansikten som kommer ut med hur jävla svårt de har haft det eller har det och då skriver en bok om det. Har vi inte tillräckligt intressanta och ibland hårda liv själva?
2. Går snabbt loss på alla 80-talister som skyller sin lathet på samhället och de som försvarar denna lathet. Var är det egna ansvaret? Var är föräldrarnas ansvar? Någon som vill prata om detta? Då gör vi det över en öl. Och var beredd på en kokande ilsk Alex.
3. Alla som säger "blod är tjockare än vatten" kan dra dit pepparn växer... och gnida in den i ögonen. Min morfar ligger just nu inför döden och familjen, well, den agerar inte som man skulle kunna tro. Även detta något som jag ska fördjupa mig i längre fram. Just nu är det för färskt och jag kan inte tänka helt klart.

Detta måste jag komma tillbaka till då tid finnes. Kanske redan senare idag? Kanske imorgon. Jag lovar inget.

2010-03-10T14:51:00.004+01:00

"Jag tror inte hon visste att jag såg eller hörde men jag såg
Och jag hörde hur hon sjöng tyst för sig själv
Kärlek är för dom, dom som har tur"
Joakim Thåström - 2009

Det blir lite svårt att hålla även denna bloggen vid liv när jag gästar på Bokus och Akademibokhandelns blogg Bokaktuellt och även på Hyllvärmarna, men då inte alla mina läsare (för det är ju ooootroligt många) följer mig överallt på nätet länkar jag lite fint här till mina två senaste recensioner. Korta men naggande goda!

Marie Norin - Djuraffär
Maja Lundgren - Mäktig tussilago

Annars då? Förutom att jag bara läser och läser och läser...

I lördags hade vi föräldrarna på besök. Ja, alla fyra. Josefs föräldrar och mina föräldrar.
Jag kan erkänna att det var aningen nervöst i min mage på morgonen just på grund av att de aldrig setts förut.
Oron var totalt jävla onödig. Allt gick hur bra som helst. Från första stund pratade de och samtalsämnen tog det inte slut på. De pratade så mycket med varandra att Josef och jag knappt fick en syl i vädret. Gott om skratt var det också.

När dörren sedan stängdes efter att de gått kunde Josef och jag inte göra annat än krama om varandra, dricka ur våra whiskyglas och plocka fram en ny flaska rött för att fira den höga lyckandegraden. Vi har tur. En jävla tur att vi har så mycket kärlek omkring oss.

I söndags var jag säker på att det var bakfylla, men idag är jag säker på att det är någon form av förkylning/influensa. Hals- och öronont. Hostig och snorig. Jo, inte är det en fyradagarsbakfylla inte. Nu hoppas jag bara att jag kan jobba hela veckan utan några problem och att jag på söndag, friskt och kry, kan hoppa på nattåget till Stockholm för att gå sista delen i ledarskapsutbildningen.

2010-02-22T13:23:00.006+01:00

"As I sit here and slowly close my eyes
I take another deep breath and feel
the wind pass through my body"
Godsmack - 2003

Samtidigt som jag sakta men säkert tar mig igenom De fattiga i Lodz har jag läst en del annat vid sidan av.

Motivera genom feedback
Stephanie König har samlat många sköna tips på hur man ger feedback på rätt sätt. Den får en att tänka till lite extra. Skapar en medvetenhet om varför vi ger feedback och vad är prestationen vi vill få ut av den.

Chefens guide till de anställda - De anställdas guide till chefen
Detta är en rolig och avslappnad bok som lockar fram otroligt mycket skratt. Här har man listat upp typer av anställda, vad de den anställda/chefen säger och vad det egentligen betyder, fackliga förhandlingar und so weiter. Noomi har humor som är helt i min smak!

Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans
När man ska acceptera att ens bästa vän gått bort är detta en bra bok att börja med. Sakta men säkert insåg jag att detta är något jag borde börjat med för länge sedan. Acceptera saker och situationer för vad de är. Oerhört intressant och Anna Kåver har väckt mitt intresse för KBT, vilket leder direkt in på nästa bok skriven av hennes väninna Åsa Nilsonne.

Vem är det som bestämmer i ditt liv? : om medveten närvaro
Mindfullness är något jag länge tänkt "hmpf, humbug" om, men det är mer behagligt än jag väntat mig och jag tror att jag sakta men säkert börjar hamna i ett vettigt lunk här i livet. Medvetenheten om vad jag faktiskt gör just nu börjar betyda mer och mer för mig.
Inte nog med det så är detta något jag verkligen kan använda mig av i mitt arbete som väldigt ofta är stressigt och påfrestande.

2010-02-22T10:30:00.002+01:00

"Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise"
The Beatles - 1968

Tiden flyger fram. Det går så snabbt och ibland blir jag rädd över att jag inte hinner reflektera.

I lördags var det ett år sedan Mia tragiskt slets ifrån oss. Ett år. Känns som att det var igår. Känns som att det var förra veckan vi satt och fnittrade över en kopp kaffe.

Att träffa mannen i hennes liv, hennes barn, hennes far och bror... Ja, det var inte lätt. Men det var skönt. Skönt att stiga in i huset där hon levde med sin familj. Se att mannen har tagit ett steg in i sitt nya liv. Livet utan henne. Ett steg man gärna sluppit se någon människa behöva ta. Ett steg jag länge undvek att ta. Det var faktiskt lättare att spola tillbaka bandet och låtsas som att hon fortfarande finns här.

Sorg är svårt att hantera, men jag känner nu att ett år har passerat och tänk så långt jag kommit. Det viktigaste är att jag aldrig glömmer. Det kommer inte heller hända. En sådan stark och tydlig personlighet går inte att radera från sitt minne.

Mia, jag älskar dig och kommer alltid göra det. Du finns med mig i så mycket hela tiden.

2010-02-17T08:29:00.004+01:00

"Du bist das Schiff ich der Kapitän
Wohin soll denn die Reise gehn'
Ich seh' im Spiegel dein Gesicht
Du liebst mich denn ich lieb' dich nicht"
Rammstein - 2009

Igår var vi på Malmö Arena. Det var Rammstein också.
Ja jävlar vilket tryck. Kanske inte den bästa Rammsteinspelning jag varit på, men den ligger klart på top 3. Beror nog på att det gamla paradnumret Rammstein, där Herr Lindemann står i lågor, inte längre framförs.

Nu påstår jag inte att det inte var eld och lågor. För var det något det var, så var det just det. Om man jobbar med pyroteknik är det nog guld att få vara med och bygga inför Rammsteins spelningar. Under låten Benzin matas det ut eld i stort sett konstant och likaså när de, med en entusiastisk publiks hjälp, drar igenom Du hast. Här får man inte heller glömma det väldigt mäktiga sista extranumret Engel. Aldrig har jag hört dem framföra den så bra. Vackert är det också när sångaren fäller ut gigantiska vingar som sedan står i lågor under änglakörens sång.

Varje nummer har sin charm men det nummer som berörde mig, och säkert många andra, allra mest var Wiener Blut. Låten vars text har inspirerats av Fritzeltragedin.

Und bist du manchmal auch allein
Ich pflanze dir ein Schwesterlein

Här hissas det ner små bebisdockor från taket som på ett otäckt sätt representerar alla de barn som råkar ut för sådana här tragedier. Sedan exploderar dem, ett efter ett. Med enorm kraft byts dem ner till smådelar.

Är det något Rammstein har enorm känsla för så är det att rocka baken av folk med tunga riff och texter med ett enormt djup. Andra ser kanske att de bara är ute efter att provocera? Jag säger: De vill informera!

2010-02-10T11:33:00.007+01:00

"I'm writing 'bout the book I read
I have to sing about the book I read"
Talking Heads - 1977

Idag påbörjade Bokus, i samarbete med Norstedts, försäljningen av två läsplattor.

Som premiärerbjudande säljer Bokus Cybook Opus innehållandes sju utvalda e-böcker från Norstedts till priset 1995 kronor, vilket är ett kanonerbjudande och så snart pressmeddelandet gått ut var det full fart på diverse nättidningar och det bubblar i twittervärlden.

Själv har jag i förberedande syfte använt både Cybook Opus och iRiver Story under två veckor. Jag är inte helt bekväm med läsplatta, men det är oerhört smidigt då man kan ha en otrolig mängd böcker samlade i en liten platta. Ingen tung inbunden att försöka hålla uppe då man ligger i sängen och läser. Jämfört med tex. De fattiga i Lodz, som jag just nu läser. Däremot kan jag snabbt känna saknaden av bladvändande och bokdoft. Även fyllda bokhyllor är något som betyder mycket för mig i min heminredning och det är ju såklart något som det skulle bli mindre av om jag går över helt till e-boksläsande.

Nåväl, vi får väl se. Kanske är jag prylbögig nog för att till sist sitta och läsa böcker på en iPad?

2010-01-03T16:29:00.003+01:00

"Drunk with the blood of your victims
I do feel your pity-wanting pain,
lust for fame, a deadly game"
Nightwish - 2000

Igår tog Josef 7-tåget till Stockholm och jag låg kvar i den varma sängen med två spinnande katter. Det varade inte så länge. Spinnandet alltså.
Efter någon timme var både katterna och jag rastlösa. Det löste sig med tidningsläsande och sedan en promenad följt av lite tvättande.

Idag har jag inte heller fått alldeles för mycket gjort men jag har hunnit se två avsnitt av The Vampire diaries, vilket jag passar på med när Josef är out of town. Han förstår inte tjusningen med vampyrer och tycker mest att jag är ett freak som tänder på vampyrer före tyska pansarskepp. Serien är visserligen aningens fjortis, men det gör inget så länge några vampyrer medverkar.

Jag har även hunnit läsa ut Gomorra. Inget jag blev superimponerad av. Visst är det otroligt fascinerande hur han vågade ge ut boken med alla namn och djupt ingående detaljer i deras verksamhet, men det var inte mycket som man inte redan hade lite koll på. Det kapitel som fängslade mig mest var det om Kalashnikov och sedan det om Hollywoodeffekten.

Eftersom jag läste ut den boken och ett nytt år har påbörjats har jag även valt ut nästa omgångs hyllvärmare. De kan ni hitta här!

Nu ska jag spela lite Dragon Age innan jag ställer mig i köket och påbörjar chilikoket.

2009-12-30T15:39:00.003+01:00

"Out there is a fortune waitin' to be had
You think I'll let it go you´re mad
You've got another thing comin' "
Judas Priest - 1982

Då har ytterligare ett år passerat. Nåja, det återstår en dag till, men den brukar gå så vansinnigt snabbt så jag passar på att nyårsblogga idag. Imorgon ska det handlas, lagas trerätters och ovanpå det ska jag ju hinna med att vara social. Vilken tur att jag numera inte behöver sköta all disk och städning själv. Nu finns det både en diskmaskin och en iRobot Roomba i vårt hushåll. En sådan lättnad!

Året började tufft. Hårt. Orättvist. Kanske det som varit 2009års anda rakt igenom. Mia är fortfarande oerhört saknad. Det har inte gått en dag utan att jag tänker på henne och saknar henne. Att förlora sin bästa vän, ja nästan syster, det är något jag aldrig skulle önska min värsta fiende. Det tar så oerhört hårt på en.

Just nu arbetar jag mycket på att vara välmående så stor del av dygnet som möjligt. Jag har ju till och med börjat gå i terapi. Ingen gammal klassisk sådan utan den lite mer moderna KBTvarianten. Efter två "sittningar" känns det rätt så bra. Jag börjar få kläm på det och behöver bara en spark i röven helt enkelt. En spark i den riktningen som gör att jag inte glömmer bort mig själv utan vågar sätta mig själv i första rummet då och då.

Bokåret har varit intensivt och mycket bra har hunnit läsas. Sedan slutet av november har jag hunnit med bland annat dessa titlar:

Flickvännen av Karolina Ramqvist
Tidningen Vi delar varje år ut ett litteraturpris och allt som oftast är det klockrena vinnare, men i år blev jag besviken. Flickvännen är något av det tråkigaste jag läst och inte nog med det så är Karolinas försök till modernt och enkelt språk (ursäkta!) är så jävla uselt så att jag nästan är villig att prisa Lapidus, som jag inte heller uppskattade särskilt mycket.

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij
Detta har varit årets överraskning. En oerhört spännande sci-fi som utspelar sig i Moskvas tunnelbanesystem. Ett språk som lockar och en story som inte liknar något jag läst tidigare. Under nästa år kommer ett datorspel baserat på boken. Det ser jag fram emot!

Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen, Seth Grahame-Smith
Vilken härlig bok att drunkna i när man ligger där under parasollet på Kata beach! En klassiker som blivit invaderad av hungriga zombier. Lizzy och Darcy är tränade i zombie-dödar-konster och erövrar inte bara varandra i denna briljanta version.

Aniara av Harry Martinson
1956 kom denna fantastiska dikt ut. Som jag skrev på Hyllvärmarna så måste denna sci-fisaga ha varit oerhört banbrytande och överraskat. Jag blev överraskad år 2009!

Den onda timmen av Gabriel García Marquez
Liksom hans fantastiska roman Hundra år av ensamhet är detta en fantastisk bok som med nästintill poesi beskriver karaktärerna och gör dem fascinerande att följa.

Club dead av Charlaine Harrris
Del tre i serien om Sookie är lika lättläst och underhållande som de första två. Perfekt att sluka lite vampyrdrama mellan de tyngre romanerna.

Sen har det blivit lite annat också, men allt är inte värt att nämnas. Tyvärr. Ibland önskar man att alla böcker man läste var sådana som man aldrig kommer att glömma.

2009-12-08T09:27:00.004+01:00

"Around the world
Around the world"
Daft Punk - 1997

Efter två veckors semester är man inte alltid utvilad. Man lider ofta av jetlag. Det gör iaf jag just nu. Inte så farligt dock. Jag är på jobbet och jobbar på ändå. Har inte så mycket till val.

Semestern bestod av två och en halv dag i Bangkok där det började sådär. Josef blev nämligen norpad på sin mobil redan första dagen, vilket kanske inte gjorde att han fick världens trevligaste intryck av staden. Däremot finns det duktiga ficktjuvar i varje storstad så det kunde hänt var som helst.
I övrigt måste jag erkänna att det krävs nog några omgångar Bangkok för att jag ska bli förtjust i den staden. Stor och svår att greppa.

Efter Bangkok tog vi fyra dagar i Kambodja. Stressigt men väl värt det. Vi hann ju umgås med Daniel, Kerstin och Jonathan lite grann. Även en Golden Gekkofest med karaoke som avslut. Inte illa det! Däremot mådde jag lite illa när det var dags att sätta sig på moppen för att åka ut till Prey Veng Province dagen efter, men det löste sig snabbt i den friska luften. Jag var nära på att försämra det igen med en leechesläsk. Inget jag rekommenderar.
Provinsbesöket bestod av mat mat mat mat mat och till det öl öl öl öl öl öl och galna khmerer.
Vi var båda lagom pigga när det var dags att åka vidare till Phuket. Kerstin räddade oss där med ett glas vitt i poolen.

Phuket... Finns mycket att skriva men ändå inte. Kanske räcker det med: Turister! Mängder av turister. Visserligen hade jag inte väntat mig så mycket annat, men jösses. Man fick ju vakta tungan för överallt fanns det svenskar. Var de inte svenskar så låg de trots det och läste Stieg Larsson. Kanske en ganska onödig observation, men men...
Sol, bad och vacker natur finns det gott om på Phuket så en vecka till hade inte skadat.

Fick mitt i detta ett samtal från mamma och pappa som fortfarande är kvar på Kata beach. Bara för att jävlas med mig lite extra nu när jag sitter här i gråmulna sverige.

2009-11-04T21:23:00.002+01:00

"You feel so lucky but your ego obscures reality
And you neve bother to wonder why things are going so well
You wanna know why? Cause I am a liar!"
Henry Rollins - 1994

Någon gång förra veckan när Fröken H. och jag åt lunch undrade hon vad jag bloggar om. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag har nämligen egentligen aldrig haft ett huvudsyfte mer än att skriva av mig. För mig räcker det mer än väl. Jag har ju valt att alltid inleda med några rader ur en låttext som jag anser passar eller bara hör den dagen till.
Fröken H. som anser sig själv vara totalt oteknisk och aldrig använder en dator om det är tid utanför arbete eller skola tror aldrig att hon kommer att börja blogga, eller twittra för den delen, men hon visste precis vad som skulle vara hennes "trigger". Nämligen saker som irriterar. Ett sätt att skriva av sig men mer gnälligt. Jag tycker att hon borde skriva ner det oavsett vad, om det så ska vara med papper och penna. Annars är ju just bloggen "Dagens irritationsmoment" en höjdare som hade fått både mängder av ris och ros.

Idag vill jag därför länka till det som varit dagens irritationsmoment i min värld.

Efter lunch satt jag i ett möte och runt kl.15 när jag åter satte mig vid min dator och refreshade dn.se/bok möttes jag av följande spektakel. Helt otroligt! Hur kan något sådant ens ske i bokbranschen idag? Och som min bästaste kollega M sa: Har hon ingen som helst självkänsla?
Nej, det antar jag att hon saknar. Sen vill jag inte ens skriva vad jag för stunden tänkte om förläggaren som inte har haft en tanke på att se sig om lite i redan utkomna liknande kokböcker för att det inte ska ligga för nära. Nu i efterhand kanske det görs för att man ska se till så att det inte kopieras rakt av från andra böcker. Tragiskt! Inte nog med den oro man känner för hur många författare som anses vara "såååå fantastiska" som faktiskt tagit saker rakt av från kollegor runt om i världen.

"Nu stoppar Norstedts Caroline Hofbergs "Italia Amore". Efter avslöjandet av DN.se har bokförlaget också uppmanat nätbokhandlarna att ta bort den italienska kokboken från sina sajter."

2009-11-03T12:15:00.003+01:00

"Vi ser dom svarta tröjorna i AIK
vi vet att alla vägar bär oss rätt
Å vi e AIK"

Det går inte att beskriva känslan av att ha kammat hem SM-guldet. Sist det hände var 1998 då jag hade tagit studenten. Känns som evighet. Just vad det är också, men nu satt det fint.
Att allas vår #8 Tjerna skulle få sätta det mål som gjorde det solklart var fantastiskt. Tänk om detta hade varit hans sista säsong i AIK. Vilket avslut! Nu är vi väl iofs alla lyckliga över att han stannar som den trotjänare han är.

Vad gäller läsningen går det lite segt just nu. Har läst en hel del i jobbet, men mest arbetsrätt och liknande. En och annan dikt har jag svalt på vägen för att stimulera mig själv.
Boken som blivit lidande är Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Närmare 200 sidor in i boken önskar jag verkligen att jag hade lite mer tid över att läsa denna spännande sci-fi som utspelar sig i Moskva's tunnelbana. Jag återkommer helt enkelt med lite mer när den är utläst.

Eftersom det snart är dags för semester har min semesterbokhög börjat arta sig. En utav hyllvärmarna får följa med och även en bok av Herta Müller, den fina nobelpristagaren. Sedan vetetusan vad som hamnar i högen. Kanske en lättare vampyrbok av Charlaine Harris?
Jag älskar att resa! Blir så mycket tid över till läsning då.

2009-10-22T08:40:00.004+02:00

"Here I am defriended in this normal world
Why did you tease me? Made me feel absurd
Walking stereotypes feeding their heads
I am ugly. Please just go away"
Korn - 1994

Nu är det lite mer än en vecka sedan jag läste Sara Lövestams Udda men den gör sig fortfarande påmind. Precis som en bra bok ska göra. Sara har nämligen lyckats linda in så mycket annat i sin bok än bara väldigt intressanta karaktärer. Hon har även utmanat mig i mitt intresse för det svenska språket. Intresset för partikelverbets vara eller icke vara. För att återgå till karaktärerna så måste det nämnas att oavsett vad folk kan tycka om diverse sexuella läggningar så känns karaktärerna aldrig på något sätt orealistiska eller så långt ifrån min verklighet att jag inte kan relatera och känna mig delaktig i det som pågår. Att det finns folk som känner något lite speciellt för stumpar efter armar eller ben är ett faktum. Det har visat i många konstformer och varje gång blir det en mindre hysteri i media. Däremot känns det kanske inte lika provocerande när folk läser om Martin Sander och hans relation till kvinnor som saknar ett ben eller en arm. Han är ju som vilken Svensson som helst förutom det där lilla.

Lelle, Martins bästa väninna, är en lesbisk tjej som tjänar sina pengar på att undervisa ungdomar i det svenska språket. Även här visar Sara på att de som anses vara ”normala” kan samtidigt tillhöra den grupp som somliga anser vara udda. Kanske vill Sara säga att udda inte existerar längre? Eller vill hon bara påvisa att udda alltid är en ren och skär definitionsfråga?

Paula, den karaktär som grep tag i mig allra mest, är doktorand i svenska språket med inriktning på partikelverb. Hennes nogrannhet och yrkesstolthet får mig att smälta. Hon bevisar för alla att även om man saknar två ben och är bunden till en rullstol resten av livet så är man fortfarande duglig till att genomföra underverk.
Däremot gömmer det sig en liten och rädd flicka någonstans i Paula och den får sig en utmaning då hon genom sin nyblivna pojkvän, Martin, träffar Lelle.

Udda var väl värd att vinna Bok-SM 2009 och jag ser framemot den dagen Sara presenterar en ny roman.

2009-10-12T13:56:00.003+02:00

"Thats why Im easy
Im easy like sunday morning"
Faith no more - 1992

Jamel Hamou's andra roman, En ledig man, är en berättelse om ärkesvinet Erik Hammar som sakta, genom en rad händelser, omvandlas till en ganska lätt och ledig typ.

Erik, en arbets- och hemlös jur.kand. lever sitt liv fullt beroende av andra. Han sover på sin väns soffa, äter hans mat, spelar på hans Playstation och bär hans kläder. Inte nog med det spenderar han nästan varje kväll på krogen och super sig full på Johns pengar. Johns flickvän ser utnyttjandet och visar ganska tydligt på att hon inte samtycker på något som helst plan. När Erik övertalat John att inte flytta ihop med flickvännen lyckas han ändå med konststycket att vräka ur sig några mindre väl valda ord om kvinnan som försöker ta hans sovplats.

Några dagar senare arbetar han som assistent på lilla Röja. Det är hans enda sätt att klara sig ur den kniviga situation han satt sig i. Med en väldigt blåögd inställning tar han sig an arbetet och sakta förändrar ö-livet honom till en man som man skulle kunna anse vara hyfsat trevlig. Kanske rentav omtänksam.

Det är sällan jag fängslas så av karaktärer som Erik Hammar. Svin och snobbar. Här är undantaget. Jag kunde inget annat än hoppas att någon skulle ge honom en käftsmäll in i verkligheten. Vad jag inte anade var att en sådan skön skärgårdssaga skulle bli följden.

2009-10-10T12:08:00.007+02:00

"We slip through the streets,
while everyone sleeps
Getting bigger and sleeker,
and wider and brigher"
The Cure - 1983

Ibland är det skönt att vara själv och bara pyssla, men ibland är det ganska tråkigt och jag blir rastlös och vet inte vad jag ska göra med tiden. Skriver ett blogginlägg då...

Ja, Josef är på konferens. Denna gången har de åkt till Sicilien för att avnjuta fantastiska viner och delikata maträtter. Lite grön är jag faktiskt. Det har börjat bli så där ruggigt här hemma nu ju så lite extra värme och gott hade man stått ut med, men istället tog jag en trevlig after work med M och cyklade hem vid 23. Lyckades med konstverket att somna på soffan och vakna där vid 6-tiden imorse. Jag vaknade tack vare det sällskap jag faktiskt har här hemma, och som jag älskar - katterna.
Så klockan sex tog vi en kopp te till sängen, bläddrade i Simons katt (Brombergs förlag) och skrattade oavbrutet en timme. Den är klockren! Precis som de små filmerna på Youtube. Kanske måste man ha levt med katt vid något tillfälle för att uppskatta det?

Jag har även läst ut min tredje hyllvärmare , Den jag aldrig var (Prisma). Tog sin tid men mest för att den inte var rätt i tiden för mig. Ni vet, precis som när man slår sig ner framför ett drama och känner "neeeh, får nog bli komedi istället". Sådär var det för mig under de tuffa första 200 sidorna som för övrigt var rätt tunga och inte ledde till så mycket.
Efter det lossnade det och MajGull berättar på ett välskrivet sätt om Mary och Marie, eller låt mig säga MaryMarie. Ja, en berättelse där personlighetsklyvning är stommen. Tungt och tragiskt, men ett måste för somliga. Däremot kan jag inte säga att det är en bok för alla, det är en bok för några utvalda i min närhet.

Ett sista ord i detta inlägg ska gå till Magnus Mattisson den fina killen jag lärde känna under min gymnasietid i Ystad. Han var en del av HEX rollspelsförening och en del av fiket Koppen. Det gör mig så oerhört ont att ytterligare en från den tiden har lämnat oss. Blandat med tårarna finns en oro för vem som blir nästa man/kvinna. Låt det dröja ett tag nu. Jag orkar inte mer...
Magnus - all kärlek! och jag vet att Mia tänker på dig. Hon har säkert redan tagit emot dig med öppna armar.

2009-10-06T16:52:00.004+02:00

"When you're strange, faces come out of the rain
When you're strange, no one remembers your name"
The Doors - 1967

Inte nog med att denna nyöversättning av Jan Stolpe, utgiven på Bonniers 2009, är oerhört snyggt förpackad så är Främlingen av Albert Camus en gripande berättelse om en fåordig man. Det existentiella temat är ständigt närvarande.
Meursault är mannen som inte säger mer än vad han behöver. Samhället då, 1940-talet, och nu kräver mer. Kräver att man bjuder på sig själv för att överleva. Det blir Meursault varse om då han inser att han, av juryn, ses som skapt för att genomföra det mord han nu står dömd för bara för att tårarna inte rann då han begravde sin mor.
Mordet som var en slump. En del i ett otursamt händelseförlopp.

Främlingen är skriven för alla.
Psykologer kan se den som en intressant studie i beteende, juridikstuderande ett sätt att tillämpa människans svaghet i rättsliga tvister, feminister hittar genusperspektivet...
Ja, som gjord för alla - oavsett intresse.

2009-09-15T21:17:00.005+02:00

"And the mercy seat is glowing
And I think my head is smoking
And in a way I'm hoping
to be done with all this looks of disbelief"
Nick Cave - 1988

Alla som ägnat några timmar åt att lyssna in Nick Caves musik och texter vet att det ibland kan vara aningen skruvat. Detta skruvade och nästan skadade har dock en tillfredsställande effekt. Somliga texter blir nästan som mantran och idag har han hunnit ge ut runt 20 skivor vilket leder till att det nästan alltid finns ett Cave-moment.

Bunny Munros död är en utdragen Nick Cavelåt innehållandes alla de känslor du kan tänka dig. Det är däremot inte så oväntat att de känslor som i boken har övertaget är kåthet, ilska, frustration, sorg, förvirring och total ångest.

Bunny Munro är en man som försörjer sig på att sälja kosmetikaprodukter. Han åker från dörr till dörr och gör vad som krävs för att damerna som, oftast gladeligen, tar emot honom ska köpa föryngrande handkrämer och aloe verafyllda tuber. Detta innebär oftast inget negativt för Bunny själv. Han är som en duracellkanin och sätter gärna på var och varannan kvinna som passerar. Att det hjälper honom på traven med att sälja lite extra, det är bara en bonus. Inget kan stoppa honom. Han är odödlig. Till den dag hans fru lämnar honom på det värsta tänkbara sätt. Och där står han. Vid hans sida skuttar en pojke på stället. Bunny Junior. Bunny Munros liv tar en vändning och det är här det hela börjar.

Det är här jag börjar ana att Cave saknar sin far som gick bort innan Nick hann fylla 20. Kanske är det fler som läser detta mellan raderna? Samtidigt slussas man från sida till sida som i en trans. Ibland upplevde jag texten som nästan för surrealistiskt men inget fick mig att stanna upp. Det blev aldrig för mycket av det ena eller det andra. Det är bara raktigenom väldigt bra.

2009-09-13T11:36:00.005+02:00

"Do whatever to get me by
Think about the things I said
Read the page it's cold and dead"
Alice in chains - 1994

Nobelpristagaren J.M. Coetzee har trollbundit mig vid flera tillfällen, men efter Ett dåligt år var jag skeptisk. Den var inte alls vad jag väntat mig och det kändes som att Coetzee vände mig ryggen. Nu har han återvänt för att bevisa att det bara var ett snedsteg, vilket är fullkomligt mänskligt.
Sommartid är den tredje och avslutande boken i den självbiografiska trilogin Scener ur ett liv i provinsen, där de första två är Pojkår och Ungdomsår.
Föreställ er att J.M. Coetzee är bortgången och detta är en biografi skriven utav en ung man som valt ut fem personer vilka tycks haft en större betydelse under Coetzees liv i Sydafrika. Sista delen i denna trilogi är med andra ord ej skriven i han-form som de tidigare två utan uppdelad i utdrag ur anteckningsböcker och fem intervjuer.

Aldrig har jag känt en sådan ärlighet och självdistans i utlämnandet av sig själv som i denna bok. Coetzee låter de fem personerna tala om honom som en svag, tillbakadragen, ovårdad och asexuel person. Och det är bara några få av de bilder som målas upp av honom.
Han låter även relationen till sin far nämnas på mycket blandade sätt. Kall, kanske manlig? Vill han ha sagt att Coetzee-blodet är kyligare än den "vanliga" människans? Kanske önskar han att det funnits mer kärlek?
Nej, detta tror jag inte alls på. Jag tror att han har gjort motsatsen till det man vanligtvis gör. Istället för att låta allt det varma och positiva hos en människa ta allt utrymme har han låtit de mindre goda sidorna ta första platsen och glänsa ett tag. En märklig, men ack så ärlig glans.

J.M. Coetzee är nu nominerad till Bookerpriset för denna bok. Efter att ha läst den känner jag att det är en välförtjänt nominering. Han har återvänt och än en gång erövrat mitt hjärta.
Du är förlåten för ditt snedsteg, John.

2009-09-10T15:45:00.004+02:00

"The winner takes it all
the loser standing small"
ABBA - 1980

De sex nominerade till Bookerpriset är nu avslöjade!
Själv läser jag just nu J M Coetzee och är lika imponerad som varje gång. Återkommer med mer om det då Sommartid är utläst. Däremot kan jag inte säga något om de övriga då jag inte läst böckerna. Jag kan däremot känna att det kanske är dags för Sarah Waters att vinna. Hon har trots allt varit nominerad 2002, 2006 och nu även i år.
Med det vill jag också ha sagt att det kanske är dags för mig att läsa någon utav hennes böcker.

2009-09-03T13:27:00.003+02:00

"Du ska va president!
Du ska va miljonär!"
Imperiet - 1984

Man kan ju inget annat än att bli upprörd då man i nummer 13/09 av Svensk Bokhandel läser hur Hugo Chávez stramar åt de venezuelanska reglerna för bokimport.

"Importerade böcker står för 80 procent av marknaden, men sedan förra våren måste alla förlag och distributörer ansöka om statligt tillstånd för varje titel. Regeringen bestämmer hittills väldigt restriktivt, vilka titlar som får importeras."

Detta är ju verkligen inte acceptabelt. Detta innebär dessutom att från och med nu tar de statliga boklådorna med ideologiskt korrekt litteratur över marknaden i landet samtidigt som man endast tar in ett par 100 ex utav böcker som man väntar sig säljas i 10 000-tal.
Ska rätten att att frånta någon rätten att läsa ligga på någon mans bord?

2009-09-02T10:56:00.007+02:00

"You and I are underdosed and we're ready to fall
raised to be stupid, taught to be nothing at all
I don't like the drugs, but the drugs like me"
Marilyn Manson - 1998

I DN kan man läsa Magnus Lintons (han är bla. författaren bakom den fantastiska Am ericanos) krönika kring ämnet kokain och boken The candy machine av Tom Feiling som nyss getts ut. Boken sägs behandla kokainets historia på ett helt nytt sätt och
visst verkar den intressant, men jag tappar lite av lusten då Magnus skriver följande om boken: I ivern att skriva fenomenets hela historia landar texten i en osorterad argumentation för vad han ser som den stora kokainberättelsens ”sista kapitel”, legalisering. Och förlorar tyngd.

Får se om den hamnar i bokhyllan ändå. Hade hellre sett att Magnus namn stod på den.

2009-08-26T09:21:00.003+02:00

"Down in a hole and I don't know if I can be saved
See my heart and I decorate it like a grave
You don't understand who they thought I was supposed to be"
Alice in chains - 1992

När får man vara ifred från mänsklighetens idioti?
Jag läser nu på morgonen i DN att Garcia Lorcas grav kanske kommer att öppnas upp.
Man undrar vad som fick hans anhöriga att "ge med sig" och tillåta det. Kan det vara pengar inblandat? Hot verkar ju ligga lite för långt borta i denna moderna (hmmm) tid.

Anledningen till att jag överreagerar är kanske för att jag är nära en grav. Inte min egen. Men i lördags fick Mia sin gravsten. Visst har det gått lång tid, men så fort jag tänker på henne gör det lika jävla ont. Hon var ett delikat smultron på mitt smultronstrå.
När jag är tillbaka från Prag blir det till att besöka hennes säng av jord.

2009-08-12T21:33:00.003+02:00

"It's a cruel, cruel summer
Leaving me here on my own"
Bananarama - 1983

Nej, så farligt är det inte. Men med tanke på alla läskigheter jag läst om så är det rätt cruel.

Har för några timmar sedan anlänt till Malmö med sambo och katterna. Känns rätt gött att få duscha i sin egen dusch, slappa i sin egen soffa och röka på sin egen balkong.
Som man brukar säga: Borta bra men hemma...

Tja, jag gillar att vara iväg. Finns en skön avslappning i det. Så länge man inte behöver vara bland femtioelva tjuriga ungar som inte pratat med en liten bokstav i hela sitt liv, sura fruar som bara skäller på sina män utan att ta hänsyn till gästerna (ja, mig bla.)... Som tur är var det endast så här i ett fåtal timmar. I övrigt har det varit underbart!

Naturligtvis har jag hunnit sluka en del böcker under semestern.
Hypnotisören läste jag ut lite innan så den räknas inte. Däremot så kan jag erkänna att den hade ett visst underhållningsvärde, men det låg nog mer i alla teorier kring vem som gömde sig bakom Lars Kepler. Min gissning var vid ett tillfälle Alexander Ahndoril, men eftersom jag inte riktigt kände att det var hans språk och sätt att fängsla mig på gav jag upp den tråden snabbt.
Retligt! Jag hade ju rätt i en dag!

Karaktärerna är något många har klagat på. Att de är för tunna och intetsägande. För min del är de mer än nog. Däremot kände jag då och då att de inte agerade så som jag misstänker att man gör i så pass delikata situationer som uppstår i denna bok.
Storyn är väldigt bra ur ett filmperspektiv. Hög klass inom spänningsgenren, men däremot håller det inte fullt ut som ren roman.

Jag hade gärna gett den 4 av 5 groggar men det blir dessvärre endast 3 av 5.

2009-07-31T16:12:00.007+02:00

"När de e match bär jag AIK-emblemet närmast hjärtat
Ett lag att dö och strida för, det har jag alltid kännt att det är värt"
AIK Trubaduren

Som man kan läsa i min käre J's blogginlägg så har det inte hört till vanligheterna att man som AIKare kan gå hem lycklig från en match i Malmö. Igår kändes det ändå bra... Trots 0-0. Det är ju bättre än 4 mål i röven. Vi blev inte förnedrade. Däremot vetefan om varken AIK eller MFF förtjänade några poäng alls.

Spelet var under första halvlek värdelöst, ur AIK perspektiv. Vi hade helt benga positioner och saknade Mr.Trixie Mutumba och Bojan (jag saknar alltid min #23 Rubarth...) men ändå lyckades vi hålla nollan mot MFF.
Andra halvlek gav vi lite mer och lilla knyttet Saihou vågade till sist satsa lite, men då byter man ut honom mot Saleh? Jaha?!
Nåväl, Ivan gjorde vad han kunde medan Kenny verkade helt borta och Ortiz kan man aldrig lita på, men ändå - ändå, gjorde vi en bättre andra halvlek.
Öl och mer öl blev det sen. Jag drack iofs lite vin och även cola. Har ju sista dagen på jobb innan semester och detta är nog något av det sista jag gör här, för att fördriva tiden. Har varit oerhört effektiv och fått klart det mesta redan tidigare i veckan.

För Jonas blev det lite för mycket öl. Men vårt bibliotek blev omgjort till ett fint sovrum för en berusad AIKare.
Han hade ju inte kunnat få det bättre.

2009-07-30T10:04:00.003+02:00

"A traffic jam when you're already late
A no-smoking sign on your cigarette break"
Alanis Morissette - 1995

Som rökare är det inte alltid så lätt.
Skyltar som säger "Nej nej nej! Här får du minsann inte tända din stimulapinne" och folk som stirrar bittert på en när man på uteserveringen tänder en cigg. Och jag tillhör en av de som försöker att inte röka i närheten av små barn eller folk som äter. Har folk med sina småungar till krogen efter 22 en kväll skiter jag faktiskt i det. Då röker jag. Det är inte mig det är fel på då.

Sen är det lite besvärligt om man är ute och promenerar och röker en cigg. Var tusan gör jag av fimpen? Allt som oftast händer det ju att man bara öser den på marken och ger den en känga för att släcka den. Det är inte så himla trevligt.
För ett tag sedan kom jag på att det finns askfat utställda lite här och var i Malmö. Problemet är att de är ganska osynliga. Malmö stad envisas ju med att allt ska vara i samma gröna färg och helst inte märkt på något sätt. På så vis har dessa askfat passerat helt obemärkt.

Nu var jag ute och tog ett bloss började det regna så jag ställde mig under gamla biopalatsets entré och då stod en stadsrenhållare och blossade bredvid. Hon frågade om jag ofta röker ute varpå svaret blir ja. Då fick jag en orvar av henne. En fantastisk liten sak.
Nu 40 minuter senare kan jag konstatera att jag inte tagit fyr och luktar inte heller fimp. Den funkar!

2009-07-24T08:16:00.006+02:00

"Drink up, shoot in,
Let the beatings begin
Distributor of pain
Your loss becomes my gain"
Metallica - 1988

Det är inte utan att jag blir lite upprörd då jag läser Jens Liljestrands recension av Hypnotisören.
Själv har jag visserligen precis öppnat boken och har inte läst mycket deckare tidigare, men läst mycket, det har jag. Så pass mycket att jag kan skilja på verklighet och fantasi.

När Jens använder en av sina deckarslukande vänner för att bekräfta att boken är orealistisk kan jag inget annat än skratta.
Ja, det är då man tycker att Jens borde slå upp ordet skönlitteratur. Det verkar vara ett tag sedan.

"Skönlitteraturen kan innehålla verkliga platser, personer eller händelser, men oftare skildras sådant som författaren eller författarna fantiserat ihop."

Han kan ju knappast uppskatta Stieg Larssons Milleniumtrilogi. Den är ju långt ifrån realistisk. En si så där 1800 sidor innehållandes människor som kan allt, har obegränsat med pengar och en Paolo Roberto på sin sida. Väldigt, väldigt, väldigt nära min verklighet. Men fröken Salander och Blomkvist tog ändå världen med storm.

Vad gäller kritiken mot språket blir jag också förvånad. Han skriver ner Lars Keppler totalt och då undrar man om han verkligen läst boken. Språket är helt ok om man är medveten om att det är ren och skär underhållningslitteratur man läser. Jag själv väntar mig inte någon ny litterär kejsare. Även här undrar jag vad han och hans deckarslukande vänner anser om storsäljare som tex. Läckberg som uppenbarligen inte var närvarande på grammatiklektionerna eller gör någon som helst research men som också säljer och får svenska folket att spendera mer tid i läsarfåtöljerna.

"Flugorna for i stora sjok runt den orörliga figuren. Landade ibland. Käkarna rörde sig."
- Läckberg

Jag är dessutom glad att Kepler inte fördjupar sig i varje detalj, fast Jens kanske hellre hade sett att boken var 500 sidor tjockare så han kunde få sina 3 sidorsbeskrivningar av en enkel handrörelse från hypnotisören Erik.

Nej du, Jens. Jag tycker din recension är oerhört tunn och ibland till och med korkad. Du kan bättre än så.

2009-07-22T09:10:00.007+02:00

"It seems funny to me, how fucked things can be
Everytime I get ahead, I feel more dead"
Korn - 1999

Nu börjar det bli tight om tid. Utgivningen nuförtiden är helt galen. Varje gång man klickar sig in på dn.se/bok finns det en recension på något nyöversatt mästerverk. Likaså om man läser sydsvenskans kulturdel. Jag blir frestad!

Det som lockar mig nu är översättningen av Ingeborg Bachmanns Malina. Efter att ha läst Maria Schottenius recension vill man inget hellre än att plocka åt sig en filt, lite kaffe och hitta en perfekt plats för att börja läsa denna fantastiska berättelse.

Döden har alltid fascinerat mig. Framförallt när folk "studerar" olika sätt att dö så som Bachmann gjort och låter kvinnan i boken göra.

Ja, jag gillar även den suicidala damen i Jeunets film från tidigt 90-tal: Delikatessen. Där är det dock mer lustfyllt än vad jag kan tänka mig det är i Malina.

2009-07-20T10:32:00.006+02:00

"In the same old theme since nineteen-sixteen
In your head, in your head they´re still fighting"
The Cranberries - 1994

Frank McCourt lämnade oss igår, 78 år gammal.
Ännu en av de stora författarna som jag ännu ej har hunnit läsa något utav men som jag ständigt blir tipsad om. Nu känns det angeläget, men är det den klassiska "någon har dött jag måste därför uppskatta deras livsverk" som har drabbat mig? Oftast syns det mest i musikbranschen. Ta Nirvana som exempel. Hur många var det inte som började lyssna på dem först när Kurt Cobain skjöt av sig skallen?
Nåväl, Frank McCourt står kvar i vår bokhylla och förr eller senare tar jag mig an någon av hans irlandsskildringar.

2009-07-17T13:22:00.004+02:00

"Barcelona - It was the first time that we met
Barcelona - how can I forget
The moment that you stepped into the room
you took my breath away"
Freddy Mercury - 1987

Då var det klart.
48 miljoner euro, Eto'o och Hleb.
Zlatan lämnar Inter och börja spela för Barcelona.

Ibland är det svårt att förstå de enorma summor det handlar om. Jag gillar ju fotboll och tycker det är en redig sport. Men tänk om man haft kuk och förmåga att sparka boll - ja då hade ju pengarna trillat in. Sparka boll bra och du är plötsligt värd en halv miljard.

Nåväl, det mest spännande ska bli att se hur J's brorson gör nu. Om jag inte är fel på det är han Intersupporter. Jag tror att det beror mycket på Zlatan. Men om man är 12 år gammal kan man inte längre byta lag pga. spelare... Det går väl ändå bara inte. Någon måtta får det vara. Då får man säga att man hejar på Zlatan och inte Inter.
Hur många supporter går över till Barca nu? Nu lär ju deras tröjförsäljning stiga medan Inter får rea ut sina nyproducerade #10.

2009-07-16T14:03:00.008+02:00

"When I first came to town
All the people gathered round"
Nick Cave - 1992

För 20 år sedan debuterade Nick Cave som författare. Det var då med boken And the as s saw the angel. En bok jag ännu ej läst, men det blir väl tid till det med någon gång.

Lite extra motiverad känner jag mig efter hans fantastiska liveframträdande på årets Roskildefestival. Han är ju en gud. Inte nog med det så kommer hans senaste alster Bunny Munros död ut i oktober. Den kommer att ges ut av Forum som samma månad även ger ut danska Anne M. Sörensens Fidel Castro.

I DN kan man läsa att Nick Cave kommer att köra en liten turné i samband med bokutgivningen och enligt hans agent är målet att köra en väldigt spontan kväll på Chinateatern i Stockholm.

Mitt mål är då att lyckas ta mig dit, och om jag kan, dra med mig andra som är lite extra förtjusta i Cave.

2009-07-15T10:25:00.014+02:00

"This is the cave of the vampires,
Count draculas castle,
The very sight could turn a white man grey"

Paul Simon - 1997

Sommaren är ju en fantastisk tid för läsning. Det säger jag visserligen om varje årstid. I vanlig ordning hade jag med mig en hög böcker till Roskilde, men detta var första året som jag bara tog mig igenom en utav böckerna. Kanske för att den var så oerhört tråkig. Ja, så pass att jag funderade på att sluta läsa den. Där räddades boken av att jag aldrig slutar läsa en bok utan ger mig fan på att läsa ut den. Dessutom tillhörde ju Peter Robinsons första svensköversatta bok en utav mina hyllvärmare.

Det var väldigt skönt att ge sig på något helt annat efter det. Något avslappnande och lätt romantiskt.

Med andra ord tog jag mig tillbaka till vampyrgenren. En av favoriterna när jag vill slappna av och drömma mig bort. Denna gången var det dessutom ett ganska säkert kort eftersom jag verkligen föll för serien True Blood som är baserad just på Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse.
Till min förvåning var det rätt så stora skillnader mellan boken Dead until dark och den första säsongen av serien och jag har ännu ej kunna bestämma mig för om jag gillar filmatiseringen eller boken mer. Därför har jag nu lagt en ny bokusbeställning på del två och tre. Måste ju läsa lite till innan jag drar några förhastade slutsatser.

2009-07-07T17:17:00.006+02:00

"Pumpin' up the volume
Breaking down to the beat"
Pink - 2001

Då var ytterligare en Roskildefestival avklarad och utav de band jag planerade att se lyckades jag med konststycket att se rätt så många utav dem.

De som är fetstilta såg jag, de i blått var inte planerade. De stackarna som är tunna och ej blå... tja, de låg fel i tiden eller så krockade de med något annat.

Nick Cave and the Bad Seeds
The Mars Volta
Nine Inch Nails
Faith no more
Slipknot
Pet shop boys
Tony Allen
Fever Ray
Down
Social Disortion
Volbeat
Amon Amarth
...and you will know us by the trail of dead
Darkane
Isis
Satyricon
Skambankt

Pablo Moses & U-Roy

Grace Jones

Amadou & Mariam

Lily Allen

Mew

Kanye West (ytterst lite... var inte alls min grej)

Nu är det vila som gäller för den 18e juli blir det åka av på nytt. Vi fick nämligen 2 friplåtar till Sonisphere! Yeeehaaa!

2009-06-23T11:18:00.009+02:00

"Corrupt my hope, In joyous hell
Between the lines, Lick the cream that smells"

Sevendust - 1999

Som ni ser i länkarna till höger här på bloggen så har jag lagt till en ny vid namn Hyllvärmarna.

En kollega till mig har varit så rar och bjudit in mig till något som jag verkligen behöver. En form av utmaning att under det kommande halvåret 2009 läsa fem utav mina hyllvärmare.

Så som jag känner mig själv så finns det ju några att välja bland. De där stackarna som jag alltid hoppar över när jag står och väljer boken som ska läsas härnäst.

Nu är mitt uppdrag att efter jobbet gå hem och hitta de där första fem hyllvärmarna, ta en bild och göra mitt första inlägg på Hyllvärmarbloggen.

2009-06-16T14:04:00.005+02:00

"A lonely life, where no one understands you
But don't give up, because the music do"
Korn - 2005

Eftersom mannen har börjat lista band han vill se på årets festival är det väl dags för mig med.

Nick Cave and the Bad Seeds
The Mars Volta
Nine Inch Nails
Faith no more
Slipknot
Pet shop boys
Tony Allen
Fever Ray
Down
Social Disortion
Volbeat
Amon Amarth
...and you will know us by the trail of dead
Darkane
Isis
Satyricon
Skambankt

Allt hänger ju som vanligt på hur schemat kommer att se ut. Alltid något man får prioritera bort.
Eftersom jag sett Volbeat 2 ggr under ett halvår kan jag leva utan dem och Slipknot ersatte Bowie för några år sedan. Visserligen var det något av det bästa jag sett. Helt sjukt underhållande, men jag vill fortfarande ha min Bowie...

2009-06-12T14:35:00.005+02:00

"Check checkin' out my sweet hips,
My sugar-coated berry lips
I know you wanna get with this,
But I'm just here to dance"

30 Rock - Muffin top song

Hemma sjuk för tredje dagen i rad och jag börjar klättra på väggarna. Då får man råda bot på det med lite mer än bara sömn. En stund läsning, en stund EQII, en stund zappa tv...

Nej, baka lite tigrerade muffins till min kopp te - det höll igång mig i alla fall en halvtimme.

Nu får vi se om det blev gott också. Som tur är är mina smaklökar inte vad de borde vara... med andra ord ganska förlåtande.

2009-06-09T17:14:00.004+02:00

"Mental wounds still screaming
Driving me insane
Im going off the rails on a crazy train"
Ozzy Osbourne - 1980

Så sitter man på tåget mot Malmö.
Det började ju bra eftersom jag hamnade med ett tomt säte bredvid. Dock kom en man och skulle sitta där så jag sa vänligt att jag skulle flytta upp min väska först. Plötsligt är han borta och då hör jag hur någon, uppenbarligen han, säger till "värdinnan":
Har ni några andra lediga platser. Kvinnan bredvid mig är så vansinnigt förkyld.

HA! Det kan vara gött att vara sjuk trots allt!

Så här sitter jag nu och tänk så förvånad jag blir när jag inser att resebyrån varit så generösa att de bokat med mat och allt. Dessutom har de, precis som SAS hade till frukosten igår, Bregotts ekologiska smör. Fina fisken! (ligger ju där på tallriken bredvid)

Nu räknar jag ner och om ca.3½ timme anländer jag i sköna Malmö och då är det minsann inte långt till sängen...

2009-06-09T12:51:00.005+02:00

"Den är så kort och den glider tyst bort
när trastarna vakna i stan
Klockan är två hela himlen är blå
sakta vi går genom stan"

Monica Zetterlund - 1961

Trots att jag har feber och är toksjuk så kan jag inte klaga fullt ut på att jag är på tjänsteresa. När man nu sitter på kontoret på stadsgården och har en fantastisk utsikt. Visst kan jag tycka synd om mig själv ändå, men det måste man ju alltid få.

Klockan 16.15 går mitt tåg hem till Malmö. Med andra ord kan jag, med lite tur, kanske ligga i nerbäddad i min egen säng redan lite innan 22. Tänk så skönt.
Fram tills dess får Panodil zapp och massor av grönt te hjälpa mig att vara så pass närvarande att jag gör nytta.

2009-06-05T09:17:00.002+02:00

"One of these mornings
You're going to rise up singing
Then you'll spread your wings
And you'll take to the sky"
George Gershwin - 1935

När jag började på samhällsvetenskapliga linjen med humanistisk inriktning hade jag tillvalet scensik gestaltning och drama. Detta var förutom filosofin mitt absoluta favoritämne. Inte nog med det blev min lärarinna min bästa väninna.

Mia Löwgren. En kvinna som fick mig att våga och plockade fram alla de sidor hos mig som jag inte visste fanns. De som alla andra fått mig att hålla tillbaka.

Sena kvällar på teatern för ljussättningar och scenografibygge ledde till en djup och kärleksfull relation. En sådan man bara kan ha med några få under livet. Någon som förstår sig på en till 110% och som alltid är närvarande.

Det var hon som fick mig att våga stå på Ystad teater i uppsättningar som Gökboet och En midsommarnattsdröm. När jag under musikelevernas föreställning fick gästspela och läsa Federico García Lorcas Balladen om det spanska civilgardet. Tårarna rann och publiken uppskattade mina framträdanden.

Några år senare ringde Mia mig och ville ha med mig i ett nytt projekt. Det var året jag fyllde 21. Hon placerade mig i en tvåmannaföreställning skriven av en ung förmåga. En urpremiär i Malmö och tidningarna uppmärksammade mig som en begåvning med känsla för att framföra ordens mening. Skydd skulle då bli mitt sista framträdande på scen.

Mia nöjde sig inte med mitt steg bort från teatern. Varje gång vi sågs och mös pratade vi inte om annat än nya spännande projekt. Mitt självförtroende började ta plats och jag vågade säga exakt vad jag ville göra. Vi hade så mycket drömmar. Hon var den som uppfyllde många utav dem.

Tack vare hennes inspiration och oerhörda stöttning har jag varit en skådespelerska av hög klass, kämpande producent, dramapedagog, regissör, tekniker och framför allt en kvinna som vågar visa vad hon kan.

Hon gjorde inte bara detta med mig. Hon gjorde det med alla hon träffade. Som min lärarinna i italienska sa vid minneskonserten förra veckan: Hon skrattade högst och längst och ingen kunde sjunga så sorgligt som hon. Hon var en riktig renässansmänniska, som kunde det mesta, hon sjöng, spelade teater, målade.

Jag älskar dig Mia.

2009-04-17T13:17:00.002+02:00

"I would tell you about the things they put me through
The pain I have been subjected to
But the lord himself would blush"
Depeche Mode - 1993

Med rollspelandet växte jag mig inte starkare på direkten, men jag blev en så pass bra skådespelerska att jag lärde mig hålla tillbaka tårarna och knyta näven i fickan tills det att jag var på säker mark. Någonstans där ingen skulle se eller höra hur ynklig jag bakom den numera lite hårdare fasaden.

För varje år blev kläder och utseende viktigare för att få vara populär.
På högstadiet handlade det mycket om märkeskläder, frisyrer, mascara, bh-storlek, position i fotbolls- eller handbollslaget och antal hångel.

Jag var ju egentligen rätt tuff. Jag rökte och drack både kaffe & öl, hade pojkvän (som visserligen var en rollspelsnörd och inte den snygga fotbollsspelaren), skolkade ibland för att jag inte kunde släppa en bok mitt i ett kapitel, lyssnade på synth och hårdrock...

Trots att mina föräldrar räknade ören för att kunna fylla bensintanken på bilen och köra till jobb satte de ändå alltid mig först. Jag hade min häst och det fanns alltid mat i kylen och nya målarredskap för att främja mitt tecknande. Jag brydde mig inte om vad för kläder jag hade eller vad för deodorant jag använde. Inte då.

Och naturligtvis var det alltid kläderna jag fick höra för.
- Second hand-barn! Öst-unge! Trasan!
Det visade väl inte på något sätt vem jag var? Varför skulle jag på något sätt visa för de där idioterna vem jag egentligen var? De var inte värda mig och mitt sällskap.
På insidan blev jag starkare och starkare. Jag började förstå att jag var bättre än så. Kanske var det dags att börja slå tillbaka? Men hur?

2009-04-16T13:47:00.002+02:00

"A dreamy-eyed child staring into night
On a journey to storyteller's mind
Whispers a wish speaks with the stars"
Nightwish - 2000

När jag var tolv var jag en stolt hästägare.
På Basti's rygg kammade jag hem massor av rosetter och fick jämt höra hur fantastisk jag var på hästryggen. Mitt självförtroende fick för en gångs skull lite mat.

Samtidigt kom en hord av vita riddare in i mitt liv.
Medlemmarna i Emperor's children.
Grabbarna som på kvällarna samlades i en källarlokal, intog onaturliga mängder läskeblask och snask medans de slog tärningar för att mäta sina färdigheter.

Rollspelandet tog snabbt mycket plats i mitt liv.
När jag inte var i stallet spenderade jag mycket tid med Mutant, Drakar & Demoner, Wastelands, Kult och timmar av kortvändande i Magic.
Det var precis vad jag behövde. Jag fick vara en hjälte. Jag fick göra skillnad. Kanske var det så vi alla kände. Vi hade alla en betydelsefull roll i en fiktiv värld. Vår gemensamma värld.

Många av dessa grabbarna har jag kontakt med än idag. Någonstans är de fortfarande mina hjältar. Knights in shiny armor som får mig att må väl. Får mig att glömma verkligheten för en stund och drömma mig bort.

2009-04-15T15:51:00.002+02:00

"Hon springer med tindrande ögon,
hon springer på taniga ben.
För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt,
att finns det liv, är det aldrig för sent"
Mikael Wiehe - 1981

När man blir mobbad hittar man annat att göra.
Jag hade ju mina kritor och mina pussel.
I timmar kunde jag sitta på mitt rum, eller i trädgården om vädret tillät det, och bara måla och pyssla. Sent om kvällarna när jag inte kunde sova la jag ett pussel eller målade något som jag sedan smög in genom dörrspringan till mina föräldrars sovrum. Alltid någon kärleksförklaring till mina föräldrar och kanske en bild på något som var min högsta dröm för stunden.

Sen kom djuren.
En evig passion för djuren på landet och de i stallet där jag ryktade och slet i hopp om att få rida på de stora vackra hästarna precis som tonårstjejerna. De som hade bröst under en bh, mascara till och med en pojkvän.

Det var inte bara hästarna. Det var katter, hundar, får, höns... ja i stort sett alla djur som fick mitt hjärta att slå. Framför allt de svaga djuren. De som blev utstötta eller som de som just skulle ta sina sista andetag.

Flickan och kråkan - det var jag.
Jag var liten och tanig. Hade långa blonda lockar och sprang hem med fåglar som ej längre kunde skryta med friska vingar. Pappa berättar det ibland. Han liksom jag minns det när vi hör Wiehe dramatiskt sjunga om hopp och liv.

2009-04-14T14:47:00.003+02:00

"But I'm a creep, I'm a weirdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here"
Radiohead - 1993

Nu är det många år sedan jag smällde igen dörren efter mig innan jag kastade mig på sängen och grät kudden genomblöt.
Grät och skrek för att jag är ful, obetydelsefull, dum och bara en last för denna planet vi bor på.

Jag blev mobbad. Från den dag jag som sexåring började på förskola till den dag i korridoren på österportskolan i Ystad då jag var stark nog att säga ifrån.

Mycket av det som hände mig som liten flicka till det att jag blev 9-10 har jag förträngt. Det jag minns är oftast sådant mina föräldrar med gråten i halsen återberättat för mig.
Den gången då de andra barnen i kvarteret sa att jag fick vara med och leka en speciell lek där jag skulle få huvudrollen. En stund senare stod jag fastbunden vid ett träd på "stora lekan" och blev tvångsmatad med insekter. Först när jag grät så jag knappt längre kunde andas fick jag snubblandes springa hem. Vad som hände sen... ja, det vet jag inte. Antagligen, som jag känner min far, ringde han väl runt till föräldrarna och skällde ut dem en efter en. Hade han gjort husbesök hade det säkert slutat med att han fått sitta av tid.

Något jag däremot minns väldigt starkt var när jag som sexåring några dagar efter ett föräldrarmöte gungar med en tjej på rasten. Två av barnen kommer fram och börjar kasta grus på mig och kalla mig nazist.
-Du är en ful och äcklig nazist! Ful och äcklig! Nazist!
Vad är en nazist? Vad vet jag?
-Mamma, är jag nazist?

Min mamma - Född och uppvuxen i det som då var ett Berlin i DDR - hon sa bara nej. Sedan svalde hon gråten tills det att hon berättat för pappa. Efter det såg jag inte min mamma på en stund. Hon var så sårad. I detta härliga lugna, icke fördomsfulla land - Sverige.
Jag vet inte om det var då jag fick lära mig om kriget. Om det min familj på mammas sida gått igenom.

2009-04-03T10:49:00.009+02:00

"Living in a material world

and I am a material girl"
Madonna - 1984

Så blev jag med iPhone.
Länge har jag suktat men ej tagit det stora steget.
Nu vågade jag. Och trots att det kostade lite så känner jag mig så mycket rikare.

Jag älskar prylar. Tänk då en pryl som kan innehålla så oerhört mycket. Applikationer till tusen och jag vet inte vart jag ska börja.

Arlas kokbok var iaf. en bra start. Hur bra som helst att på fickan ha en kokbok innehållandes 330 recept när man är på väg hem från jobb och tar en vända på konsum. Bara att välja ett recept och sedan shoppa det som behövs.

En applikation jag gärna talar gott om är SR Podradio.
Perfekt att kunna lyssna på bokcirkel, dokumentär eller varför inte en livesession.

Om jag känner mig själv rätt kommer jag att tokinstallera applikationer och sedan behöva rensa bort skräp som aldrig används. Typ den där shotgungrejjen som jag installerade... rolig några gånger sen tröttnar man.

Någon som har något fett applikationstips? Hör av er. Jag gillar saker som är användbara i vardagen... och sånt som är totalt jävla onödigt.

2009-04-01T11:01:00.005+02:00

"Allmänna idrottsklubben A I K
vi e överallt, men de e inte ni"

Wilton till MFF.

Kul för dem, Men räcker en bra spelare för att ligga bland top 3 vid avslut av årets allsvenska säsong? När AIK gick upp i Allsvenskan efter en säsong i superettan var Wilton en kanonvärvning. Vilken säsong han var med och bidrog till. Jag måste dock erkänna att mitt väldigt icke-himmelsblå hjärta hoppas att han har tappat allt och slutligen får spendera tid på bänken.

Att se Wilton i en himmelsblå tröja kommer att göra så ont...

2009-03-26T21:45:00.006+01:00

"Vampires in love is a beautiful sight

dawn is nearing, it's growing light
the sun is coming up baby cover your eyes"
The deadlines - 2000

Ibland har man dåliga dagar. Idag har varit en sådan dag. Känslorna slår bara till. Minnen som jagar mig. Härliga tider med Mia. Hennes smittande skratt och eviga kärlek till livet och alla njutningar det erbjuder. Hennes förmåga att lyssna och trösta. Inspirationen som spridde sig som ett luftburet virus. Jag saknar henne. Mia, underbara vackra.

Som tur är har jag ett roligt jobb, en underbar man och just nu en härlig romantisk vampyrhistoria att läsa ut. Jag har än en gång fastnat helt i vampyrträsket. Det är min verklighetsflykt. Star Wars har alltid funkat men vampyrerna greppar mig mer.

Jag tror det är min dröm om att få vara med en eller bli en vampyr som tränger sig på då och då. Det är så oerhört vackert och erotiskt. Upphetsande både för kropp och själ samtidigt som det är väldigt förbjudet. En förbjuden kärlek kan man väl säga. Men åååh så underbar att försvinna in i...

Mia kände till denna fantasi. Hon älskade att stimulera den med vampyrfilmer och sena kvällar med rödvin och bläddrande i böcker om Dracula. Inte för att tala om när vi var på Victoriateatern och såg Nosferatu med en liveorkester.

Fan ta döden som kom och tog dig ifrån oss alldeles för tidigt!

2009-03-18T19:40:00.002+01:00

"Ich hab'n Fläschchen Cognac mit und das schmeckt sehr lecker
das schlürf' ich dann ganz locker mit dem Erich Honecker
und ich sag: Ey, Honey, ich sing' für wenig Money
im Republik-Palast, wenn ihr mich laßt"
Udo Lindenberg - 1983

Ja, livet måste gå vidare.

Efter en begravning som var precis som hon skulle vilja ha den så unnade vi oss lite shopping och dagen därpå en Volbeat konsert i Lund. Det var oerhört skönt att bara få göra något helt annat.

I helgen var jag i Berlin för att avlasta min mamma lite i arbetet att ta hand om mormor. Stackarn. Två brutna handleder. Va tusan gör man!?
Jo, man får hjälp av sin ena dotter och dotterdotter med att städa, tvätta, laga mat, skära maten, mata, diska, duscha, torka, klä på...
Ja, tänk er själv - inga händer - inte så lätt att göra det vardagliga.
Bara för att kanske inse hur jobbigt det är kan man försöka göra sakerna men med händerna knytna bakom ryggen.

I allt detta så hade min mormor och morfar bestämt sig för att göra sig av med sommarhuset i Pankow. Icke! Svarade jag på det, vilket i sin tur ledde till att Josef och jag nu blir ägare till ett härligt sommarhus i ett stugområde i Pankow.
Ka-tjing på vuxenpoängen där.

I påsk åker vi dit för att se vad som kan göras och för att känna av en långhelg i vår nya investering. Häftigt!
Naturligtvis kommer det bilder då.

Nu blir det till att försöka koppla av inför många pilliga arbetsuppgifter som ska klaras av under morgondagen.

2009-03-01T19:29:00.002+01:00

"You know you shook me, you shook me all night long
You shook me so hard baby. Baby, baby please come home"
Led Zeppelin - 1968

Vad gör man när delar av en försvinner?
Mia lämnade oss för lite mer än en vecka sedan och jag saknar henne mer och mer, men det visar sig på nya sätt varje gång.

Den senaste tiden pratade vi väldigt mycket på kvällarna. Vi pratade om jobb och om kommande drömprojekt. Drömprojekten inom teatern. Mia som regissör. Jag som skådespelerska. Så som vi alltid arbetat tillsammans och det som vi gjort så bra. Jag stöttade henne. Hon stöttade mig och gav mig modet och självförtroendet. Utan henne hade jag aldrig stått på Ystad teater och läst Garcia Lorca för fullsatt salong. Utan henne hade jag aldrig tackat ja till pedagogjobbet på MAF och satt upp min egna produktion. Utan henne hade jag aldrig producerat Inför lykta dörrar. Utan henne hade jag varit så många erfarenheter fattigare.

Utan henne är jag väldigt tom.

2009 börjar inte bra. Jag hoppas på att våren kastar en släng glädje över mig.

En ångest för att min morfar ska gå bort.
Han mår bättre nu, men då går min mormor och trillar i tunnelbanan och bryter båda handlederna. Min mamma åkte hem till Berlin för att ta hand om mormor och ta med henne till sverige så vi alla kan hjälpas åt och ta hand om henne. Den planen går i stöpet. Ena armen är praktiskt taget krossad så läkaren måste se över det flera gånger i veckan. Mamma kom hem i torsdags och åker nu igen om någon dag. Hon måste ta hand om sin mamma. Plötsligt saknar jag min.

Min mamma är också sjuk. Min mamma har varit sjuk i väldigt många år. Hon är inte stark. Hon är svag på många sätt men till största del rent fysiskt. Jag funderar på att åka ner till Berlin lite tidigare än den planerade långhelgen och hjälpa mamma att ta hand om mormor. Det är tungt, men det är ju min familj.

Först ska jag närvara på en minnesstund för Mia på MAF på torsdagkväll och på fredag slukar jorden henne. Josef har varit ett hjärta och tagit ledigt för att följa med mig på begravningen. Det kommer bli så jobbigt. Jag vet det. Jag gråter nu och jag gråter imorgon, men på fredag...

Jag sprang på Harald i fredags. Fina Harald Leander. Han kommer och sjunger på begravningen. Något ur Svante. Det blir säkert det finaste. Mia och jag var på Svante i Köpenhamn... jag skriver om det en annan dag. Det är ett vackert minne.

Nu är det bara att ladda för en ny vecka.
Det är dumt att slita hår i förtvivlan - som om skallighet skulle göra sorgen mindre... som någon snubbe någon gång sagt.

2009-02-21T19:37:00.002+01:00

Inga texter i världen kan beskriva min sorg.
Mia, min vän, min "syster", min mentor...
Tåget tog hennes liv då hon igår körde sin vanliga runda med Postbilen.

Jag är tom.

Mina tankar går först till hennes barn och mannen i hennes liv.
Hennes familj.
Hennes vänner.
Henne.

Vi är många som sörjer henne. Vi är många som håller hand, kramar varandra och tänker på alla underbara tider på Ystad teater, i hemmet med god ost, vin och filmer som Bröderna Mozart.

Mia, du har alltid en plats i mitt hjärta.

2009-01-31T11:50:00.002+01:00

"Hast Du etwas Zeit für mich
Dann singe ich ein Lied für Dich
Von 99 Luftballons
Auf ihrem Weg zum Horizont"
Nena - 1983

Idag firar jag 29 års dag. 29 år i sverige.

Det stämmer. Den 31 januari för 29 år sedan någon gång mellan 21-22 på kvällen kom min mamma och jag till sverige från öst-Berlin. Min mamma minns det väl och säger alltid att det var en speciell tid och ibland förvirrande. Jag minns ju dessvärre inget utav det, men med flera Berlinresor varje år under min uppväxt så har jag iaf. koll på mina rötter.

Nåväl, nu ska det handlas inför kvällens middag med lite vänner som kommer över. Det är ju en dag att fira!

2009-01-28T21:23:00.002+01:00

"Hey, Mr. Jack. Is that the mouthwash in your eyes?
Hey, Mr. Jack. Is that the cause of your surprise?"
System of a down - 2002

Nu är jag fast igen.
Herr Jack ger mig actionunderhållning på hög nivå.
Mannen, myten, legenden - Jack Bauer i TV-serien 24 är tillbaka.

Efter 6 säsonger tycker man att man borde fått nog. Det borde man redan efter 3. Inte jag inte. Jag tycker fortfarande 24 håller måttet. En rejäl cliffhanger varje gång och man går och sliter sig i håret en vecka innan man får se nästa avsnitt.

Nu måste jag sluta skriva och se det senaste avsnittet

Over and out!

2009-01-12T22:23:00.003+01:00

"When you came in the air went out
And every shadow filled up with doubt"
Jace Everett - 2005

När utmaningen kom blev jag stum. Jag visste inte vart jag skulle börja och ju längre jag drar ut på tiden desto svårare blir det. Helt enkelt bara att köra.

Här kommer 12 låtar som berättar något om mig.

#1 The weeping song - Nick Cave and the bad seeds
När jag var en liten tös hade jag en vacker och alldeles egen häst. Eller ja, han var ett gotlandsruss. Dvs. tillhörde den lite mindre typen. Ripadals Basti var hans namn. Han var en ståtlig hingst som varit med och avlat fram fler lika fina. Han var mitt allt.
Den sommar då han fick fång och veterinären sa att det nog inte kunde bli bra igen då grät jag. Jag satt hemma på mitt rum på natten och spelade denna låten och grät ur mig allt vad jag kunde.
1 vecka senare ställde sig Basti upp och gick en runda i hagen. Han var frisk och jag hade honom i ytterligare 2 år.
Säger om mig: Jag sitter gärna och lyssnar på något tragiskt och gråter ur mig så mycket jag kan på en gång.

#2 Rebel Yell - Billy Idol
Till något roligare. Det faktum att jag blir som galen varje gång jag hör denna låten på ett dansgolv. Jag blir som tjejen i videon. Vill slita kuddar i stycken och bara vara helt galen på det där sköna sättet.
Säger om mig: Att somliga låtar kan jag verkligen inte sitta still till.

#3 Inatt är jag din - Tomas Ledin
Jag vägrar att länka till något med Ledin. Jag skulle kunna skriva vilken låt som helst utav honom. Jag hatar dem alla lika mycket. Om jag måste stå ut med ytterligare en midsommarfest där det ska lyssnas till Tomas Ledin... ja, då vet jag inte vad jag gör. Låter bli.
Säger om mig: Att jag verkligen avskyr Tomas Ledin hur mycket allätare jag än är.

#4 Freak on a leash - Korn
Jag har lyssnat och beundrat Korn sedan start. Sett dem ett gäng gånger och kan inte sluta älska. Lätt att en av deras låtar hamnar på denna listan då. Dessutom är det lätt att hitta en låt som säger något om en själv. Lyssna till texten och även du kan ibland känna detssamma.
Säger om mig: Att jag diggar Korn, men även att jag ibland inte känner igen mig själv eller världen vi lever i.

#5 Bad things - Jace Everett
En av de senaste serierna jag fastnat för är vampyrserien True Blood. Introlåten till denna är störtskön (ja, jag kan lyssna även på Country!) och texten är underbart sexig. Jag tänder till framförallt vid kopplingen till vampyrer.
Säger om mig: Jag är en obotlig vampyrromantiker... och kan även suga i mig det mest genrer av musik.

#6 Glory Box - Portishead
Fast jag hade häst när jag var yngre så var det nästan bara grabbarna jag umgicks med. Rollspelsgänget - ett stadigt gäng på 15 st där jag var enda tjejen. Jag var en av grabbarna och det har jag till och med fått ett fint diplom på av det gänget. Pojktjejen Alex mjuknar dock varje gång hon får höra denna låten.
Säger om mig: Även jag drömmer om att få vara en riktig jävla kvinna då och då!

#7 I stand alone - Godsmack
Finns inte så mycket att säga om relationen mer än att den kändes som en självklar pepplåt för mig då jag hörde den första gången. Godsmack är underbara och till sådana gitarrer och en sådan stark röst kan man inte annat än känna sig stark.
Säger om mig: Gillar att boosta mitt självförtroende genom att lyssna till somliga låtar som får mig tro att jag klarar allt själv och kan överleva allt och alla.

#8 Autobahn - Kraftwerk
Att sitta på ett tåg, i en buss, i en bil. Vara på väg. Det är underbart. Se saker susa förbi i en, för mina ben, onaturlig fart. Något som är ännu skönare det är att bara luta sig tillbaka med skön synt i öronen och somna för att sedan vakna upp långt ifrån där du var innan ögonen slöts.
Säger om mig: Jag är tråkig att åka bil med då jag oftast somnar.

#9 Paralyzer - Finger Eleven
Ytterligare ett favoritband med ett gäng kanonplattor och denna låten från den senaste är en av mina bästa "gålåtar". Ska jag gå till konsum och handla, gå till jobbet, gå och köpa cigg eller bara gå - då är detta låt #1. Den har en rytm som man stadigt tar sig fram på.
Säger om mig: Jag kategoriserar somliga låtar som "gålåtar".

#10 Hungry like the wolf - Duran Duran
80-tals gung slår mycket om man vill supa till en glädjefylla deluxe med vännerna. Att sen få sjunga Singstar helg ut och helg in med en väninna där denna är en av dem - det är en bonus. Simon var snygg, man ville vara en tjej på film och dansa i sanden i Rio.
Säger om mig: Jag är 80-tals förtjust och gillar att sjunga singstar.

#11 Issues (Think about it) - Flight of the conchords
När jag stötte på serien Flight of the conchords första gången var jag inte helt förtjust men ett halvt avsnitt till - SÅLD! Drömmen om att få vara med i ett coolt band, vara känd, spela på coola ställen, ha en manager... dessa grabbarna gestaltar det, men på ett udda humoristiskt sätt (länken visar dock på deras stå-upp och inte serien som man måste se).
Säger om mig: Jag vill vara rockstjärna och jag har gott om humor så det räcker och blir över.

#12 Schism - TOOL
Dags för den bästa möjliga sorti jag kan tänka mig. Musik är konst. Den får gärna vara konstig. Gör något spännande med den. Tool kan det. De sprider orgasmiska basgångar, komplicerade texter där man måste läsa mellan raderna, videos som får varenda hår på kroppen att resa sig... De levererar en helhetsupplevelse utan dess like. Jag vill återfödas som en Toollåt.
Säger om mig: Jag står ut med enkelhet ett tag sedan söker jag mig till det mer komplicerade som förvrider.

Jag utmanar nu följande: Mr Klajt och Filip

2009-01-05T14:50:00.002+01:00

"No more champagne
And the fireworks are through
Here we are, me and you
Feeling lost and feeling blue"
ABBA - 1980

Så har det firats nyår.
Kenta och Daniel var över på heldag hos oss.
En stadig pastalunch och sedan lite kvarteret skatan medan magen purrade och jäste. Efter det blev det såklart lite guitar hero och soul calibur. Jag fick tokdäng av Daniel i det sistnämnda så det spelade jag inte alltför länge.

Tiden går snabbt när man har roligt.

Vi lagade en jättegod middag och dukade fint. Skumpa till förrätten och vin till huvudrätten. Sen blev det såklart kaffe och whisky till Masters of the movies som blev underhållningen fram till tolvslaget då jag spelade in det nya året på guitar hero genom att klämma till med låten Raining blood av Slayer. En klassisk nyårslåt?

Apropå det här med låtar.

Jag har nu blivit utmanad av Åsa att skriva ner tolv låtar och hur de beskriver mig. En tuff utmaning och de låtar som än så länge dyker upp är till stor del låtar som jag bara älskar. Dags att börja sortera och hitta mer låtar som säger något om mig, mina känslor och funderingar.
Jag återkommer, förhoppningsvis inte alltför långt fram i tiden, med min lista och några ord kring varje låt.

2008-12-29T22:18:00.004+01:00

"'cause we all just wanna be big rockstars
and live in hilltop houses, drivin' fifteen cars
The girls come easy and the drugs come cheap
we'll all stay skinny 'cause we just wont eat"
Nickelback - 2005

Jag har precis rivit av några låtar på gitarren.
Spelat på lite coola hak.
Trashat hotellrum och satt fyr på bilar.

Living the dream.

Bara möjligt med en ny leksak.

Ja, vi är nu stolta ägare till en PS3a och jag har nyss spelat Guitar Hero III.
Vi kunde helt enkelt inte motstå. Frestelsen var för mycket för oss spelnördar. Vi satte oss därför, efter jobb, i bilen och körde till MediaMarkt (nya favoritstället efter ikväll) och köpte konsolen, Guitar Hero III och Soul Calibur + handkontroll. Nu kan det lekas på allvar.

Inte så att vi hade dåligt med spel innan. Båda har vi varit fast i vårt. Josef i Fallout 3 och jag i Dead Space men lite mer spela-tillsamman-på-kvällarna skadar ju inte.

2008-12-21T09:07:00.005+01:00

"Now that I can’t exchange actions for words
Now that I found these inside fears the worst
Now that I know there’s no place left to hide
Can I become all I thought I might"
Finger Eleven - 2003

När jag första gången sommaren 2003 hörde denna låt, Panic Attack, av och med Finger Eleven hade jag haft en mardröm om att jag var placerad på en avdelning liknande den Jack "McMyrphy" Nicholson hamnar på i Gökboet. Fångad av stumhet och så oerhört medveten om att där jag är, kommer jag att vara länge. Mitt liv gick i spillror. Allt jag kämpat för var som bortsköljt av en massiv våg.

Jag vaknade nyss av samma dröm.

Som tur är lever jag inte i drömmen utan i ett helt annat liv. Ett liv där jag kan njuta av det goda. Som kärlek, musik, litteratur, gott vin, filmer, god mat... Det finns så mycket.

I tisdags for jag upp till Stockholm efter jobb och raka vägen till Fryshuset. Där spelade nämligen Finger Eleven. Bandet som varit en del av centrum i min musikvärld sedan 1998. Underbara.

Spelningen var allt jag kunde drömma om och när de kör den senaste hitlåten Paralyzer som extranummer bjuder de 3 minuter in i låten på ett medley som innehöll bl.a. Franz Ferdinands Take me out och Pink Floyds Another brick in the wall. Ett spännande och jävligt underhållande gung.

Efteråt gick en tonårsdröm i uppfyllelse. Jag fick snacka med James Black en stund och sedan ta några bilder på honom och två andra bandmedlemmar (gitarrist #2 och trummisen var inte riktigt på benen så de fick hålla sig backstage). Trevliga snubbar som var väldigt sansade... och korta. Varför är det alltid så? Man ser videos och tv-klipp. De ser normallånga ut. Kanske till och med långa. Sen visar de sig att de är som småfolk då man träffar dem (notera min hukande pose på bilden nedan ;)). Nåväl. Min kväll var lyckad och jag åkte sedan ut till Spånga och somnade på Jonas soffa. Vaknade vid 5 då det var dags att flyga hem klockan 7.
Vad gör man inte för sina hjältar?

2008-12-11T21:41:00.005+01:00

"Must leave when I am going strong
Lead me away and I shall call love on you
Leave me the way that I still burn over you
I've been aware"

Volbeat - 2005

I tisdags spelade Volbeat på KB.

Ja herrejävlar vilket tokdrag det var.

108 db var det uppe i vid några tillfällen. Jag får gåshud bara jag tänker på hur skönt det är. Näst intill orgasmiskt att stå och känna bröstet vibrera, näsborrarna fladdra och bara älska det man hör. En enorm bonus är ju att se andra njuta lika mycket. Det är bara guld med andra ord.

Under de första 3 låtarna passade jag på att ta lite bilder och sedan gick jag bak till Josef , Peter + vän (förlåt... jag och namn...). Då drar de igång favoriten - River Queen.

Dansa dansa ösa ösa!

Vi hade nog alla väntat på att få höra Gardens tale live, men om alla blev lika nöjda med den när den väl framfördes vet jag inte. Den första danska versen fick publiken stå för, och det var väl si och så med det. Andra rundan tog lillkillen på gitarr över och sjöng istället - och sjöng bra! Bonus till honom.

Volbeat blev som en lagom uppvärmning inför gårdagens julfest på jobbet. Även där stod rocken i centrum då nya gitarrhjältar visade sina skillz till sent in på natten. Vem som egentligen blev korad vinnare är ännu ej klart, men jag vill tro att jag kammar hem iaf. silver. För vinnaren i mig är det tufft. Förr eller senare behöver jag en rematch!Idag är jag zombie. Imorgon... förhoppningsvis inte lika rutten. Det bär av till Stockholm storstada på kvällen för att checka in på Rival på Mariatorget, äta gott, dra med grabbarna till Akkurat för en pilsner och finvirre, kanske en sväng till KGB? Jaja, jag är stöddig nu, får se hur pigg jag verkligen är imorgonkväll. Lite energi måste sparas till julfesten som AB1 så fint arrangerar på Tvålpalatset.

Ska jag lyckas ta lika mycket plats detta året också eller är det fokus på att bara mingla på det lugna, försynta respektivesättet?

Tja, om jag själv får välja (inget snack om saken) så är valet solklart.

2008-12-11T20:52:00.007+01:00

"Its been a long, long time, yeah, Since I got you on my mind
Now you are here , I said, Its so clear
Theres so much we could do, baby, Just me and you"

Bob Marley - 1967

Jamaica.

Vad ska man säga mer än att det är skönt med semester och alltid lika spännande att upptäcka nya platser och kulturer. Man får då inte glömma att det finns alltid en baksida.

På Jamaica, den vackra, gröna, bergiga ön, är Ganja en baksida. Likaså okunskapen om världen bortom haven.
"Whathca gonna tell ya friends when they ask you how da ganja was if you dont smoke it?"
"Well... that we dont smoke..."
"Then they say: You was not on da island of Jamaica."

Ja, det finns säkert en och annan pundare som skulle uttrycka sig så... Jag kan bara inte komma på någon i min umgängeskrets som har den typen av syn på ett Jamaicabesök. Ni får rätta mig om jag har fel - jag kan inte känna er alla to da bone.

Att plita ner allt om semestern och vad vi upplevde är hopplöst. Ring mig eller ta en öl med mig så berättar jag gärna - det finns många historier som bidrar både till förvåning, skratt och ibland sorg. Allt hänger naturligtvis på hur man själv ställer sig till saker och ting i världen.

Huvudsaken är att Kenta som fyllde 40, därav resan, hade en trevlig resa och födelsedag!

Blessed!

Rastafari!

2008-11-06T23:27:00.004+01:00

"Ring ring, bara du slog en signal
Ring ring, tystnaden är så total
Ring ring, skingra den oron som mal"
ABBA - 1973

Idag satt jag och pratade lite med en god vän på msn vid sidan av når jag höll på att avsluta dagens arbete.Jag kom då på något som gör mig riktigt jävla förbannad. En diskussion om det materiella gick över till minafunderingar på at respekten för varandra till viss del har försvunnit med den ökande kärleken till sin mobiltelefon.

Vad grundar jag detta i?

Min vän sa "men du klarade dig hur fint som helst innan du fick din kamera". Och detta är sant. Jag mådde braäven utan den. Precis som jag klarade av att leva mitt liv innan jag fick min första laptop, min första latte,sushi runt varje hörn, min mobiltelefon... Det finns naturligtvis alltid ett före och efter. I dessa fall ärföre alltid bra för man vet inte annat. Jag klarade mig fint med att ringa en kompis på tisdagen och bestämmaatt på torsdagen klockan 18 möts vi för en öl och snack på Ölcafeét. Klockan 18 var man där och tog varandrai hand eller gav varandra en kram för att slå sig ner och njuta av varandras sällskap. Visst hände det då ochdå att den jag skulle träffa eller att jag själv var några minuter sen eller tidig.

Hur ser det ut idag?

Idag kan man bestämma en fikaträff eller något annat. Kanske rentav en middag. Allt som oftast kommer folkden tid man kommit överrens om MEN det händer också att ett samtal kan komma 10 minuter innan. "Hej, lite saker kom i vägen. Jag blir sen." Samtalet kan också komma när man redan insett att personen ärsen. "Hej. Förlåt att jag är sen. Kan vi ta det om en timme?". NEJ! Jag sitter ju för fan här och väntar. NEj! Det är inte ok. Du visste väl för fan långt mycket tidigare att du skulle bli sen? Varför är du sen? Vilka saker är viktigare?

Att lämna mobilen hemma...

Det är p.g.a. sådant man ska lämna mobilen hemma. Jag har gjort det någon gång då och då. Och tro det ellerej, men minst en tredjedel av de gångerna har jag väntat i närmare 20 minuter och ibland även väntat längreän så och gått hem. Hemma möts man av en mobil som tjuter av meddelande overload. "Jag blir sen. Varför svarar du inte?""Har försökt ringa och säga att jag inte kan komma""Har du inte mobilen med dig? Svara så fort du ser detta!"Ska man svara på dessa meddelanden? Ska man förklara: Jag tog inte med mobilen för vi hade ju avtalat tid ocheftersom jag bara gick 15 minuter innan och inte hade hört något antog jag att du skulle dyka upp. Dessutom villejag inte behöva ta samtal från andra medan vi fikar eftersom vi inte pratat på länge.Är det ens nödvändigt? Nej, det tycker inte jag.

Mobiltelefonen har på något sätt gjort att det är ok att komma sent, att ställa in i sista minuten. Plötsligt behöver man inte visa samma respekt för sina vänner och nära och kära. Man bestämmer aldrig något till 100% eftersom saker kan komma mellan. Är det så jag ska tolka det?

"Idag har man så mycket press på att man ska göra mer och mer" svarade min vän mig. Ja. Det kanske är så, men handlar det inte då snarare om att planera på ett vettigare sätt eller kanske rentavboka in saker på tider då man vet att saker inte kan dyka upp från ingenstans?Jag är självfallet inte lika rabiat om det är sjukdom eller dödsfall. Det finns ju alltid saker man inte kangöra något åt. Men den moderna människan har väl för fasiken fortfarande en fri vilja!? Om inte - jävligt ledsamt.

2008-10-09T19:37:00.007+02:00

"Om en lördagseftermiddag framför TVn
skulle kännas både givande och smart
Då ska du satsa några kronor på mig"

Bo Kaspers Orkester - 1994

Jag tror att det har kommit åt mig.
Det där läskiga som lurar runt hörnet under hösten.
Muskelvärken, snuvan, hostan, snurret, febern, frossan...

Att må lite halvtokigt, dvs. inte vara jättesjuk men nästan, är helt hopplöst. Jag orkar jobba, men inte röra på mig. Nu kanske jag orkar jobba eftersom mitt jobb mestadels handlar om att sitta vid en dator, men det är ju drygt. Inte helt förtjust i att använda hemmet som arbetsplats hela dagar. Blir för lätt att man sitter för länge och gör för mycket. Inte det att det inte finns att göra, men någonstans får man - försöka - dra en gräns.

Jag läste precis ut den sista delen av Tusen strålande solar och ja - jag ger med mig. De sista 100 sidorna var onödiga och jag kände att det var krystat och långrandigt. Tråkigt. Jag hade höga förhoppningar efter de första 100 sidorna. Kände att det här kan vara något av det bättre jag läst på länge. Och det trots att jag inte är så förtjust i den typen av romaner, men någonstans måste jag ju börja. Så nu ska jag ge mig på Längtans Ö av Victoria Hislop. Passande eftersom Josef åkte till Kreta imorse.

Vid sidan av Längtans Ö blir det till att bläddra i senaste Jamaicaboken från Lonely planet som kom för lite mindre än en månad sedan (host host ibland kan man vänta på de där guiderna, oavsett vad folk säger - huhuhu). Än så länge har jag förstått så mycket som att det kommer finnas gott om tid att ligga i hängmattan, dricka rom, smaska på mango och läsa. Till det har jag beställt Sargassohavet och A high wind in Jamaica. Det är ju alltid lika roligt att fara utomlandet och kunna ha med sig lite sköna böcker som utspelar sig i de trakter där man kommer att befinna sig. Detta är visserligen två mindre varianter, men vi är ju fyra stycken som åker. Kanske blir det så att alla hinner läsa dem under tiden vi semestrar? Jag vet ju inte ens om de är lässugna. Men å andra sidan, vem är inte det en solig semester i november?

2008-09-29T21:20:00.009+02:00

"ABC – Du är i mina tankar
CDE – Mitt hjärta det bankar"
Anna Book - 1986

Ok, jävligt långsökt med Anna Books schlagerbidrag som openingline på min bloggs nya inlägg om bokmässan, men vafan, ibland får jag väl göra det lätt för mig?I år var Bokus utan monter så jag kunde arbeta på tåget upp till Göteborg och sedan spendera eftermiddagen på mässan och mötas lite med folk i branschen. Sen fanns det gott om tid att gå runt och njuta av mässan själv, men naturligtvis representera så gott man kan.

Mickes bok, Grundläggande Genetik: en roman om blåögdhet och halva sanningar, har ju getts ut och Piratförlaget är bra duktiga på att marknadsföra, så han fick synas en del på mässan. Intervjuer i montern, seminarium, vepor i korridorerna, Piratförlagets magasin m.m. Nedan ser ni honom få signera sin bok.Om ni står utan något att läsa just nu rekommenderar jag er varmt att shoppa Grundläggande Genetik på studs och njuta av en bra debutroman.Fredagkväll: Utgång med Emeli och co. Skitskoj att träffa dem alla igen och samtidigt träffa nya människor. En fantastisk kväll med avslut på Park (var annars när det är mässa?) bland berusade branschmänniskor. Allt från taffsande förläggare till knaspackade deckarförfattare. Alltid lika spännande. Dessutom fick jag ju chansen att försöka rädda snyggingen på bilden ovan från att få stryk. Attans att jag inte kan klä mig mer i den där hjälterollen och faktiskt ta plats (jaja, nu är det en del som tänker: Inte kan ta plats? Ha!).
Lördag: Elise kommer till Göteborg för att göra mig sällskap på mässan. Böcker, vimmel, fler böcker, Jan Guillous röst i någon monter, fler böcker, mer vimmel, ett glas rött och en cigg, böcker, Läckberg knuffar sig fram, vimmel, lyssna till lite författarintervjuer, skaka hand med branschfolk, mer böcker, svettiga biblioteksgubbar, ett glas vin och en cigg till.... och så fortsätter det. Så fortsätter det fram tills det att Micke ringer och frestar med öl. Det är då man känner hur trött man är och lämnar den stora mässan för att påbörja ett nytt race.

Repris.

Söndag: Bakfull, fattig och sen... Bara att ta sig till tåget och läsa ut Chandler's Möt mig i Esmaralda så jag kan påbörja Tusen strålande solar som varenda själ på mässan sagt att jag "bara måååååste läsa".

Jag har börjat. Och ja - jag är redan frälst.

2008-09-06T11:31:00.007+02:00

"nighthawks at the diner

of Emma's 49er there's a rendezvous
of strangers around the coffee urn tonight"
Tom Waits - 1975

Nu när jag tittar lite på bilder som tagits under augusti så hittade jag en klockren fining på Josef och Lars med korv i centrum. Detta är en så skön bild och jag vet inte exakt vad det är som gör att jag älskar den så mycket.Detta är när vi, på min födelsedag, är på väg upp till stugan i Ryd. Vi tänkte: EKO, där har de säkert så vi kan shoppa mat och gott.
Vi tänkte fel. Väldigt fel. Kan inte säga annat än -Don't- till de som ens tänker tanken att shoppa på EKO.
Vi fick iaf. en god grillad korv utanför och här ser man två grabbar i sin korvkoma medan andra människor runt omkring stressar och har missat njutningen helt. Korv e gytt!

En av höjdpunkterna, förutom att få vara med Josef och Lars, var när det var presentdags och jag, som redan hade fått en finfin kamera av Josef, fick ytterligare en fantastisk present. Nämligen World of warcraft the board game. WOHA!
Ja, ni ser ju hur slukad jag är redan bara av att se spelplanen. Jag läste delar av reglerna och på kvällen dukade vi av för att duka på spelet. Vi gav oss rätt snabbt. Dagen efter läste jag största delen av reglerna och väl hemma på listergatan igen satte vi oss runt bordet och började kasta tärning. Riktigt roligt spel som jag varmt rekommenderar. Ska faktiskt spela lite med Lars idag. Men först är det lite andra bestyr... tvätt...

2008-09-04T20:12:00.004+02:00

"Could scream like a pig, Could bark like a dog
Just to get attention as I'm chasing you down the hall"
Volbeat - 2008

Efter en lång paus från bloggandet är det väl dags att tjoa lite.

Biljetter till Jamaica är beställda.
Jupp, den 20e november bär det av till Bobbans hemtrakter. Kenta fyller ju 25+ så det är lite av en "fira-ännu-ett-år-semester" med honom, Filip och Josef. Kan inte bli annat än gyttigt. Dock är det lite bökigt att ta sig dit så vi måste ta en natt i London, men det botar man med öl och lite kortspel.
Kan inte annat än säga att jag ser fram emot denna resa. Känns som det var ett tag sedan man såg nya trakter. Kanske har jag blivit lite av en resenarkoman? Har ju redan hunnit avverka Prag och Bordeaux i år...

Inte nog med det så har jag bokat biljetter till Volbeats spelning på KB den 9e december.
Äntligen får jag se mina nya hjältar rocka loss. Fram tills dess får jag njuta av den senaste plattan Guitar gangsters & cadillac blood som dimper ner tillsammans med Slipknots senaste i brevlådan imorgon. Ny musik att lyssna till är alltid guld - så länge den är bra.

Tills ni, mina kära vänner, har fått hem Volbeats senaste bjussar jag i samarbete med Youtube på deras rykande heta nya video - Maybellene i hofteholder.

2008-07-10T17:10:00.003+02:00

"We don't accept defeat, we will never retreat
We blaze with scorching heat, obliterations everywhere"
Judas Priest - 1984

Freewheel burning var det verkligen då Rob "Kungen" Halford, på sin motorcykel, entrade oranga scenen på Roskilde för två briljanta extranummer. Sittandes på åket river han av Hell bent for leather som om det inte fanns någon morgondag och avslutar med Another thing coming. Publiken framför oranga sjunger med mer än vad all publik på Allsång på Skansen någonsin gjort. Judas Priest är fortfarande metalkungar. Det är svårt att ta deras plats.

Utöver Priest, som var mitt drag detta år så överraskade Grinderman mig oerhört. Jag är en gammal Nick Cave brud som gillar det lite sorgliga och dramatiska i hans lugnare toner. Här är det andra grejjer. Sittandes i varsin stol med lite vin, i väntan på att Grinderman ska börja. Lugnt och mysig i eftermiddagssolen.
KA-BOOM!
Högtalarna blåser nästan bort oss. Cave och gubbarna vet sannerligen hur man rockar röven av 60 000 festivalbesökare.

Annat som är värt att nämna är ju helt klart första bandet jag såg: Dengue Fever. Fantastiskt! Fick mig att gråta och samtidigt le med både kropp och själ. En liten rar sångerska från Kambodja som mestadels sjunger på Khmer till toner frambringade av ett gäng amerikanska musiker.
Lady Saw... hon fick inte mig att rodna, men nu tillhör jag inte den känsligare typen... Däremot var det nog en och annan som blev till sig i byxorna när hon vräkte ur sig texter om hur hennes kön bör behandlas och vad hon vill göra med den och den av männen i publiken.

Neil Young var en skön lite lugnare upplevelse direkt efter Judas Priest. Vet inte om jag hade köpt en konsertbiljett för att se honom annars, men nu vet jag: Helt klart sevärt.

Annat som jag fick se lite av: Radiohead, Kenge Kenge, Orishas, Pilgrimz, Gnarls Barkley, Kings of Leon, The Streets, Spleen United, The Chemical Brothers, Tina Dico, Slayer...

Efter 8 dagars festivalande gick jag såklart och blev sjuk. Idag är första dagen som jag är ordentligt på benen igen. Så nu blir det till att tillaga ärtsoppa. Det är ju trots allt torsdag.

2008-06-21T20:28:00.003+02:00

"Imens står solen over højen
Han mindes den sommer hvor hun strålede
Forsvandt I haven grøn, og træernes sang hun fandt"
Volbeat - 2007

Jag tänkte passa på att hylla det danska bandet Volbeat som gjort min skivsamling aningen bättre. Ja, så bra anser jag att de är. Mycket härliga riff och sköna "OH!" som kommer som ett slag mot magen. Precis så som jag vill ha det. Musiken har till och med fångat Josefs uppmärksamhet, vilket inte är helt vanligt.

Sen är det läge att meddela att jag fortfarande toppar google vid sökning på ordet pattaluder (Josef har försökt sno åt sig den träffen, men har endast listats tvåa so far ;)).
Om jag är stolt? Jomen tjena! Hur många använder ordet? Iofs kan man börja undra varför det inte dyker upp en massa snuskiga länkar vid en sådan sökning. Ska jag ta det som en utmaning? Naturligtvis inte... jag är bara bakis och proppmätt efter en trölsburgare... kan inte tänka... over and out... blipp blopp blipp....tssscchhh....

7 dagar kvar - Roskilde! be prepared!

2008-06-16T13:36:00.004+02:00

And the animals I've trapped have all become my pets
And I'm living off of grass and the drippings from the ceiling
But it's ok to eat fish cause they haven't any feelings
Nirvana – 1991

Så var man helt jevla knottrig efter en kväll omringad av mygg och miljoner av knott.

I lördags var det fiskefest (titta gärna in på Jimmys härliga hemsida ;)) i närheten av Hallaröd. Hela 27 stycken var där och hoppades på att få lite fångst och kanske till och med hamna på prispallen.
Själv lyckades jag få en fisk vid halv niosnåret på kvällen. En fin regnbåge på 2,05 kg, som inte klarade sig hela vägen för ett pris. Men - inte illa för mig som bara fiskat några små aborrar. Lite tråkigare för min älskade som inte fick fisk. Fast han ska få hjälpa mig att tillaga lite pastasås på min numera infrysta firre.

Apropå fisk så blir det gädda imorgon. Har en rackare i frysen som stirrar tomt på mig varje gång jag är där och plockar ut mat. Eftersom grannen har besök från Kanada så tänkte vi att de kan få smaka på prima vitlöksgädda med potatis. Håll tummarna för att det blir bra. Visserligen är Josef en grym kock och jag som håller mig undan fixet med huvudrätten får göra en god dessert.

Nedräkning till Roskilde: 12 dagar!

2008-06-09T09:11:00.002+02:00

“Take a look through time
At past or present worlds to be
I rule this inferno
Enthroned for eternity”
Slayer - 1990

Efter 2007 års sommar fylld av bröllop till höger och vänster är saknaden större än någonsin.

I år är det dags att återvända till Roskilde för att lyssna till bl.a. At the gates, Bob Hund, The chemical brothers, Dengue fever, The dillinger escape plan, Duffy, Efterklang, Judas Priest, M.I.A., Radiohead, Slagsmålsklubben, Slayer, Neil Young, Grinderman…
Listan är som vanligt lång och man lär hinna med mycket av det man vill se, samt hitta massor av spännande världsmusik.
Biljetter, nytt tält och det mesta nödvändiga är införskaffat. Nu är det bara göttigt väder man hoppas på. Långa dagar med musik, god mat, öl och trevliga vänner i solen.
20 dagar kvar!

2008-06-08T11:04:00.003+02:00

"Smell the warm and salty air
See a wave reflect a beam
Stop and find a pretty shell for her
Make it your real summer dream"
Beach Boys - 1963

Så är sommaren äntligen här. Jag hoppas att det innebär att det finns gott om inspiration och tid att blogga mer. Jag såg nu att det var nästan 2 månader sedan förra inlägget. Det betyder inte att jag har legat på latsidan snarare att det har varit ett fullsmockat schema.

Idag är sista dagen på en härlig långhelg.
En långhelg som började med att på torsdagen fira Josefs födelsedag i stugan i Ryd. Med 3 glada vänner och en hund grillade, eldade och rodde vi för att sedan dagen efter ta en sväng till en närliggande sjö för ett dopp. Det var dock inte där mitt premiärdopp kom.
Fredagen blev en biltur hem från småland och sedan utgång på lokala tillsammans med Mr Klajt. En lugn och trevlig kväll som slutade med att youtuba allt mellan himmel och jord.
Lagom bakis cyklade jag igår morse iväg och shoppade frukost som sedan skulle avnjutas till Semi-Pro, Will Ferrells nya rulle - väldigt underhållande när man är seg.
Sen kom det där doppet! Vi körde till Ribban och likt tre beach n00bs letade vi upp en plats där vi kunde ligga och blända alla spännisar. Vi förstod ganska snabbt varför där fanns gott om plats just där - sten sten sten och sedan alger... Men men, vi fick iaf badat lite innan vi lyssnade till tuggumituggande tonåringar som övade för nästa års idoluttagning. Brrrr....

Idag funderar jag på att köpa en cykel och sedan slappna av med min bok innan vi går och ser den senaste Indiana Jones filmen. Jag bara måste :)

2008-04-13T16:45:00.003+02:00

"Avec Mes Souvenirs J'ai Allume Le Feu
Mes Shagrins, Mes Plaisirs
Je N'ai Plus Besoin D'eux"
Edith Piaf

Så har vi spenderat en långhelg i Bordeaux-trakten för att fira Jens födelsedag. Mycket trevligt. Finns massor gott att berätta om denna helg, men just nu ligger jag obekvämt på några bänkar på Bordeaux flygplats. Kanske en av de tråkigaste flygplatser jag varit på. Och då menar jag tråkig.
Nu ser det dessutom ut som att vårt flyg är 30 minuter försenat... Vi hinner förhoppningsvis ändå med bytet i Amsterdam, men eftersom hitresan inte var helt smärtfri så är vi tacksamma om denna hemfärd flyter på som den ska.

När vi väl skulle till gaten på hitvägen så visade sig att planet var flyttat från 11.20 till 14.00. Inte helt ok när man ska byta. Efter många om och men så fick danskarna loss en lösning och vi fick sätta oss på ett plan till Amsterdam för att där sedan byta till Bordeaux. Flöt på fint och med bra marginaler. Vi var till och med framme en timme tidigare än med den resa vi först bokat. Fast naturligtvis vore det för enkelt... Vårt bagage hamnade i Lyon där vi skulle ha mellanlandat från första början... 1 dag utan bagage kan vara en mardröm... Nåväl, vi fick det på fredagen och allt var frid och fröjd.

Dags att börja packa ihop för att kliva på planet...om det nu går i tid...

2008-03-05T11:42:00.002+01:00

Well the people held their breath
When they heard of jesses death
They wondered how he came to fall
The Pogues – 1985

Så har man sett lite mer film efter det att man slukat avsnitten i säsong 1 av Flight of the conchords. Några mer än en gång.

There will be blood

Otäck historia som utspelar sig under slutet av 1800-talet. Daniel (spelad av Daniel Day-Lewis som kammade hem årets Oscar för bästa manliga) lever på Olja, så pass mycket att inget kan komma i hans väg - vänner, familj, kyrka… inte ens hans barn. Här handlar det om att vara störst och dra in mest pengar.
Han får ett tips om en plats som heter Little Boston. Där ska det finnas mycket olja och mycket riktigt tar han sig dit och startar ett borrningsprojekt. Det är här största delen av filmen utspelar sig och en stark historia gestaltad av fantastiska skådespelare i kombination med vackert foto gör detta till en klart sevärd film.

The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford

Lång titel till en lång film. Eftersom jag var väldigt trött mot slutet måste jag nog se om det för att kunna ge en rättvis bedömning.
Brad gör en kanoninsats som Jesse James och med Ben’s lillebror ,Casey Affleck, som spelar Robert Ford, flåsandes i nacken sätts hans skådespelarkunskaper på spel. Här gäller det att inte spela över som den kända tågrånaren när han sakta går rakt in i galenskapens gap. Han når taket då och då, men aldrig så att han inte är trovärdig. Mycket bra jobbat!
Denna filmen är dock inte för alla.

2008-02-21T17:44:00.004+01:00

"They call me the rhymenocerous

Not because I'm fat
Not because I've got birds on my back
Because I'm horny, I'm horny"
Flight of the conchords

Jag måste slå ett slag för en av mina nya favoritserier Flight of the conchords.

2 sköna snubbar med en talang för de lite udda texterna och en enorm variation i musikstilar flyttar från Nya Z-land till NY-City för att låta sina musikerdrömmar gå i uppfyllelse. Humor precis på den nivå som jag vill ha det!

Ni kan se en av mina favoriter från deras liveshow här.

2008-02-03T23:15:00.000+01:00

"Choke choke again
I thought my demons were my friends
Getting me in the end
They're out to get me"
Korn - 2005

När man känner att man är på gränsen till nervsammanbrott är det underbart med film och musik. Det får en att glömma de demoner man inombords kämpar mot. I alla fall mot de onda djävlarna som säger att man inte duger.
Därför har jag klämt en hel del film den senaste veckan.

Guldkompassen
Apropå demoner. Här har ju alla sin själ/demon i skepnad av ett djur.
En söt historia som någonstans får mig att ångra att jag inte läst Philip Pullmans böcker. Det är dock aldrig för sent.
Vet dock inte om denna film är något så värst många utav mina vänner skulle uppskatta. Jag som är lite av en sucker för söt fantasy brukar oftast få ha det för mig själv.

Du levande
Kanske inte den mest uppiggande film att se, men å så sevärd. Jag gillar de korta men oerhört känslofyllda scenerna som visar så många utav de sidor en människa kan ha.
Roy har gjort bättre, men ta dig gärna tiden att se denna.

I am legend
Nej tack! Jag hade väntat mig mer utav denna film. Mer zombies och mer blod. Fast, varför gjorde jag det. Det är ju Smith som ska hålla uppe denna story. Det lyckas han med i 20 minuter, sedan blir det inte så mycket mer.
Detta tillhör en utav de filmer som får mig att undra om budgeten bara tog slut så det var dags för regissören att ropa "Cut!".

No country for old men
Detta är en utav de bästa på länge. Oerhört vackert foto och en dialog som innehåller allt man behöver trots väldigt få ord. Senast idag pratade vi om den på söndagsmiddagen hos mannens föräldrar och sa att om det inte hade varit för allt blod så hade de älskat filmen. Den är med andra ord svår att rekommendera till dig som inte gillar för mycket blod.
Splatter är det långt ifrån, men de våldsamma scener som finns, ja... de ger en så det räcker för ett tag framöver.

Pans labyrint
Fantastisk! Vilken överraskning. Jag hade väntat mig väldigt mycket lull lull och så fick jag - ja, Pans Labyrint. Detta är långt ifrån en barnfilm. Den har en scen som påminner oerhört mycket om "brandsläckarscenen" i Irréversible och mer därtill. Det är dock inte de våldsamma partierna som gör att jag blev kär i denna film, det är det vackra språket och känslan av att vara en flicka som tror på älvor igen.

Nu minns jag inte mer jag sett på senaste som... Jo! Just ja. Igår såg jag faktiskt Rocky Balboa och Vanilla Sky på TV. Två sevärda filmer.

I torsdags njöt jag dock av annat än film. Nämligen Korn på KBhallen i Köpenhamn.
Vilket ös vi fick där då! 3e gången gilt som jag brukar säga.
Första gången jag såg Korn var i Globen i Sthlm. Inte något vidare ljud och värsta febern gjorde inte det till den bästa konserten jag varit på. Andra gången var på Roskilde och då var det lera i vägen, men det hindrade inte mig från att skutta upp och ner de sista låtarna. Och så var det nu då. Jävla bra drag i en bra lokal. Kan inte annat än älska J. Davis när han sjunger brutalt iförd sin kilt och sedan drar några toner på säckpipan.

Nu är det minsann dags att sluta skriva trots att jag känner att jag har en del att få ut. Det är söndag och jag har suttit på kontoret 3 timmar innan idag...sen Dexter. Så nu får det bli lite Selma Lagerlöf innan J. Blund kommer och strör sömn över mig.

2008-01-16T21:17:00.000+01:00

"When I grow up, I'll be stable
When I grow up, I'll turn the tables"
Garbage - 1998

Ibland kan man inte annat än undra vad som rör sig i andra människors huvud.
När någon pekar på att han/hon vill ha fullt ansvar för att det skulle rädda situationen. Man ger dem det, men inget händer. Plötsligt är ansvarstagande skrämmande och det är dags att backa.
Har personen tänkt mer än en gång då? Eller är han/hon "maktsugen" för stunden och har det som en vision, men innerst inne en feg jävel som inte vågar "gå hela vägen"? Sen stå där som en idiot för inte gjort det han/hon själv påstått sig kunna göra.
OM somliga hade tillåtit sig själv att fundera en gång extra så kanske de hade insett "njae, jag vågar nog fan inte" det löser sig bättre så här.

Jag ser detta dagligen. Hela tiden.

Vad gör då mig till en annorlunda och, som det kanske framstår när du läst det ovan, som en bättre och mer ansvarstagande människa?

Jag är inte mycket bättre än någon annan. Men när det kommer till somliga saker som är nödvändiga här i livet har jag oftast stannat upp och tänkt den där andra gången. Ibland är jag för hård, men i vissa fall så är det fullt tillåtet. Det handlar om att fullfölja det man har tagit på sig att göra och att göra det bra. Precis som i skolan, men utan att någon rättar varenda ord och lär en hur varje steg ska tas.
Om ska kalla sig själv vuxen får man fan också inse att det inte kan vara någon som håller en i handen hela tiden!

Kräk kräk...

Totalt meningslöst men skönt. Låt mig framstå som en flummare hög på illegala substanser.

men!... glöm inte bort... Varje mördare är någons granne. PUNKT.

2008-01-13T01:59:00.000+01:00

"Red, red wine

Stay close to me
Don`t let me be alone"

Neil Diamond - 1968

När vi var i USA och besökte Salem så var det ju Halloweentider. Det fanns gott om märkliga saker att köpa men vi siktade in oss på vin. Vi fick bara med oss två flaskor hem. Den ena har vi förtärt till en lasagne ganska nyligen.

Inte blev vi något elakare utav vinet... eller? Oavsett vad så var det ett roligt namn och en fin fin flaska. Vinet i sig var väldigt enkelt. Lagom smakrikt men inget för entusiaster. För den som är intresserad finns lite mer information här.

Nu har vi ett vin kvar som får sparas till ett speciellt tillfälle. Det är nämligen ett vampyrvin. Kanske en liten temakväll med en utav mina favoritfilmer till? Erotiskt så det förslår!

2008-01-10T09:36:00.000+01:00

"Lookin' for some hot stuff baby this evenin'
I need some hot stuff baby tonight
I want some hot stuff baby this evenin' "
Donna Summer 1979

Nu har min julklapp kommit (Josef gav mig andra rara saker till jul, men denna blev försenad i tomtestugan). En monsterlaptop som kör EQII perfekt och inte nog med det så har den sjuka blingblingeffekter.

Stor del av tiden igår gick åt att börja mappa upp musik på datorn. Ska försöka göra det snyggt från början. Jag är ju sjukt petig med hur mina mp3mappar ska ligga och se ut. Samtidigt är det rätt skönt att göra en rensning när jag ändå flyttar över en massa från gamla burken. Så nu har jag mycket att pyssla med där hemma. Utöver allt annat man vill få gjort.

Annars då?

Jo, jul och nyår har passerat ganska smärtfritt, om man bortser från bankkontot. Vi hade en ganska "vuxen" jul.
Nyår spenderade vi med 3 vänner och en fantastisk middag. Tack Filip!

Nu är det mest jobb och jobb och jobb. Januari är alltid en tung månad arbetsmässigt. Detta året ska jag dock vara duktig och försöka vara lite ledig i slutet av februari, kanske början av mars. Försöka dra med en kompis på en långweekend. Någonstans dit man kan ta med sig en hög böcker och leva gott med litteratur på fik och barer. Just nu så står Istanbul, Split och Prag på listan. Vill man ha lite värme kan till och med Mallorca vara ett alternativ.

2007-12-28T08:45:00.000+01:00

” When a problem comes along, you must whip it
Before the cream sits out too long, you must whip it
When something's going wrong, you must whip it.”
Devo – 1980

Låt er inte oroas av texvalet. Jag ska inte mala på om en massa problem och hur väl jag hanterat dem med min piska. Detta är snarare ett inlägg om hur väl jag lyckats fördriva min tid sedan senaste inlägget. För att vara helt ärlig – jag minns inte allt jag hunnit med, och det är ju hur bra som helst. Sysselsatt har jag varit, både med jobb och med annat. (Däremot sjöng några av mina vänner och jag Whip it på skabbstället Heartbreak för en vecka sedan om jag inte är helt ute och reser).

Sysselsättning kan vara en aktivitet man ägnar sig åt på fritiden, men betyder i samhällsekonomiska och politiska sammanhang jobb.

Det är mycket snack om hur mycket julmat alla tryckt i sig under julhelgen när de varit på middagar hos ena och andra familjen, hos vännerna, de andra vännerna, på firmans julfest... Jag har ätit julmat en gång. Julbordet på Rådhuskällaren. Inte illa, det var lika gott som jag minns det och lika gratis. Denna gången var det nämligen en leverantör som bjöd ut mig och två kollegor. En bra afton som slutade med taxi hem vid 3-tiden.
Som vanligt tappar jag kontrollen och far iväg i annat…
Vi tog några vuxenpoäng. Köpte en gran och klädde den. Bjöd hem mina föräldrar på middag på julafton. Spelade Geni efter middagen.
Känner mig rätt vuxen faktiskt… Mycket ansvarstagande.

Vi spenderade ju faktiskt lilla julafton med att måla hallen. Oxblod. Vilket namn på en färg och vilken färg sen! Nog fan såg det ut som att man haft vampyrfest i hallen så att blodet rann längs väggarna. Duktiga vi hade ju redan insett att det skulle bli lite väl tungt, så vi tapetserade ena väggen för att ”liva upp”. Skitsnyggt, om man frågar mig.

På lördag. Imorgon ju! Då blir det tjohej hemma hos oss igen. Denna gång blir vi 17 goa själar som inte ses alltför ofta. Knytkalas med tema jul, för folk är ju inte trötta på den där julmaten.
Detta innebär ännu mer ansvar, men vad gör det? Jag är ju vuxen nu.

Vuxen - ett tillstånd hos en individ som uppnås då individen anses ha uppnått en viss grad av mognad (Tillståndet är socialt betingat och därmed beroende av kulturell tillhörighet).

Vad hände med allt det där som jag varit såååå sysselsatt med?

Borttappat på vägen hit…

2007-11-27T11:24:00.000+01:00

"Money, so they sayIs the root of all evil today
But if you ask for a raise its no surprise that theyre
Giving none away"
Pink Floyd - 1973

Andra rökpausen idag var trevlig. En kollega berättade om en grej han läst om i tidningen. Hur man kan hjälpa till genom att låna ut pengar till lite små företagare runt om i världen. Hans bidrag var hundra dollar till en nudeldam i Kambodja.

Varför inte hjälpa till? Du gör det väldigt enkelt på Kiva.